idahellstroms

Nu har början på mitt nya, för er läsare tråkiga, liv börjat.

Bra mat, mycket träning och nu till det som, tyvärr och tragiskt nog, gör livet lite tråkigare- ingen alkohol!

Idag. Fredagen den 21 september sitter jag med min fina vän Nanette, efter att ha pwat (power walkat- get familiar whit the expression för det kommer användas FLITIGT!) och avnjutit en fabulös middag, i soffan, SPIKNYKTER och, medans mina grannar flitigt förfestar på, kollar på en skräckfilm!

Och om jag inte dör av skräck, är planen att, imorgon bitti, klockan 08.15 (ja ni läste rätt!!!), infinna sig i björklinge för en 8 kilometers pw!

Trevlig helg gott folk!

Idag är ju första dagen efter mitt erkännande. Erkännandet av att jag är en småfet maktmissbrukare. Hur har det gått?

Inte jätte bra men inte heller katastrofalt.

Dagens motion- jag, JAG, sprang 5 km!! Det är HELT INSAINE!!!!

Visserligen med hjälp och pepp av värdens bästa Buddish. Men med mina egna ben. Och jag kunde, sporadiskt, även prata- rättelse- stötvis få fram ljud, under denna löprunda.

Kul! Nu är det igång. Tack för pepp och fortsätt gärna :D blir lika glad varje gång jag får en kommentar.

Kommer på mig själv, när jag, klockan 23.10, en onsdag, ligger i sängen och googlar på olika "rasa i vikt, "tappa 10 kilo på 10 veckor" böcker och tänker SHIT!!! Dessa böcker MÅSTE jag ha!

Messar givetvis mamma direkt "hej älskade mamma, kan du låna hem lite böcker, typ - ät vad du vill och gå ner i vikt eller så här tappar du 10 kilo utan att göra någonting" fan va nice! Så fort jag får böckerna ska jag ta tag i mig själv, då ska jag börja på riktigt. Så idag är det okej att trycka både kakor och glass.

Vem försöker jag lura? Mig själv? Jag lyckas. Hur många söndagar har jag inte haft då jag, med min godispåse som väger över kilot och som faktiskt (det är nu ni förstår hur sjukt det är) är jobbig att bära hem, sagt till mig själv att "fan Ida, imorgon börjar ditt nya liv! Imorgon slutar jag supa, äta skit och jag ska träna minst 5ggr/vecka"

Det har funkat, dom bättre gångerna, till fredagen, då jag som vanligt, faller tillbaka. Jag går ut på krogen- och när jag endå druckit tre öl kan jag lika gärna dricka tre till, och efter sex öl, ja va gör då en drink? Och efter drinken (det är även här mitt omdöme börjar svika och känslan "fuck it, jag lever bara en gång" slår in) ja då är det dags för shots racet.

Sen är det dags för det obligatoriska fyllekäket, inte för att du är speciellt sugen, utan för att det är så man gör.

Sen vaknar man upp dagen efter, varje gång med olika mycket ångest. Man börjar smsa runt, "va hände igår" "vem gick hem med vem". Man tar upp mobilen och ser erbjudandet man fick av onlinepizza och beställer givetvis, sen möter man upp sina vänner för att återigen, fast denna gång IRL prata ut om vad som hände, och detta inte utan att slänga ihop lite tacos och antingen så börjar man dricka igen eller så köper man godis och har en, i Sverige så fint kallad, myskväll!

Och så lunkar det på, vecka in och vecka ut, och ett år senare står man här, + 10kg - 70000kronor och undrar VAFAN HÄNDE?!

Sen kommer hettsen, hettsen om att gå ner! Jag lägger ner ytterligare 10000 på olika behandlingar och tabletter, ingenting funkar. Men kanske den här tabletten då, eller den här lerinpackningen. NEJ IDA!!!!

Hade jag haft obegränsat med pengar hade jag förmodligen redan varit inne på min tredje fettsugning. Jag gillar sånt, saker som ändrar mitt utseende utan att jag behöver göra något. Jag har aldrig känt att, fan va coolt om jag lyckas träna bort det här.

Det är, i mitt huvud, sån jävla vikthetts just nu. Jag har aldrig varit fetare än vad jag är, och det enda jag tänker på är mat och träning. Bra tänker ni, då borde det ju hända grejer. Mm det borde det. Men mitt problem är att det stannar just där, vid tanken. Om min mindmap över mat och träning hade varit verklighet hade jag varit så in i helvete vältränad och smal just nu, men icke.

Om typ tre månader drar jag utomlands, och i sex månader ska jag leva i bikini. Jag vill vara snygg i den bikinin. Så from nu SKA jag, inte bara i tanke, utan även i handling, ta tag i detta fettberg och bli smal!

Nu har jag, svart på vitt, skrivit det. Ni är mina vittnen. Ge mig pepp, ge mig styrka (nu blir det klyschigt, jag vet) och ge mig för Guds skull INTE frestelser.

Okej? Tror ni jag klarar detta?

Idag, dagen efter, lite bakis men väldigt lycklig, har jag och Martina traskat runt i Stockholm och gjort en mindmap.

Vi har spanat in områden och gator vi vill bo på, vi tänker söder, en stor fin lägenhet, gärna balkong men inget måste, stor takterass där vi, ofta, med vänner, hänger och har det bra.
Vi bor ovanför en bar, där vi blir stammisar.

Vi har inga bekymmer och vi har båda överbetalda jobb.

Så ser våran mental mindmap för hur vårt liv i Stockholm kommer se ut.

Det kommer bli grymt!

Om ni vann 127 miljoner, vad skulle ni göra då?


Jag skulle sluta jobba med det jag gör DIIIIIIREKT!

Jag skulle köpa en stor lägenhet på söder i Stockholm där jag och alla mina kompisar kan bo i kollektiv.

Jag skulle resa, långt och mycket.

Jag skulle ge lite grann till välgörenhet. Bara för att det är en oskriven regel när man har mycket pengar.

Jag skulle försöka komma på vad jag vill bli när jag blir stor och satsa på det, oavsett om det är hemmafru eller dataingenjör (finns ens ett sådant yrke?!)

Jag skulle köpa allt jag vill ha (inte skit grejer bara för att jag kan, utan grejer jag vill ha som jag innan tyckt varit för dyrt)

Jag skulle bjuda med mina vänner på resor, lyxiga och mindre lyxiga middagar, teater och bio.

Jag skulle, jämt och oavsett, införa alla lov i mitt liv, sommarlov, höstlov, jullov, sportlov, och gärna några lov till däremellan.

Jag skulle köpa en sommarstuga i skärgården.

Jag skulle älska varenda liten minut av mitt nya, 127 miljoner kronor rikare, liv.

Tänker en del på det här med måndagar, att måndagar, per automatik, ska vara den sämsta dagen på veckan eftersom det är som längst till helg då. Att man redan på söndagen har ångest inför måndagen, känner ni igen det? (nej detta gäller inte er som 1.nyss vart mammalediga 2.precis bytt jobb 3.trivs på jobbet)

Men det  värsta med måndagar är att det blir tisdag dagen efter, och tisdagar (med vissa undantag) är, om möjligt, ännu värre än måndag. Tisdag kan jämföras med månaderna februari, mars, ett jävla mörker. Man har stått ut med januari (som är som måndagar) och när man tror att det ska ljusna, bli lite bättre, ge en hoppet tillbaka, så kommer ett nytt snöoväder, tanter ramlar och bryter lårbenshalsen, man har blivit fet (pga av julen som är som en söndag som i sin tur brukar bestå av godis och skräpmat för att man är overkligt bakis), och när man blivit fet blir man deprimerad.

Sen kommer något ganska fint, onsdag, som är som april, det blir lite varmare, lite ljusare, lite härligare. Man går sakta men säkert ut ur depressionen (dock förblir man fet för här unnar man sig ett påskägg större än sig själv) och livet känns inte så jävla tungt. Det är ju faktiskt här som det är närmre till sommarmånaderna än vintermånaderna, vilket betyder att när man slutar jobba på onsdagen, är det närmare helg än måndag.

Efter det  kommer  torsdag, härliga underbara torsdag, översatt i månader- maj! Solen skiner, knoppar slår ut, det börjar bli grönt, uteserveringarna öppnar (= Uppsala börjar leva), man blir glad, förhoppningarna på sommaren (läs helgen) är stora och man njuter.

Och när man går i sitt torsdags/maj lyckorus och tror att inget kan bli bättre, då dimper den ner, dagen som blivit ett fenomen, dagen som har en egen reklam, dagen som ALLA älskar- FREDAG, fredag som i månad hade varit juni. Det finns ingenting som kan förstöra en fredag, finns ingenting som är så fint som juni. Folk slutar skolan och tar studenten, det är midsommar, det är konstant fest, precis som på fredagar.

Sen kommer helgen, lördagen, juli, augusti, september, allt är bara så in i helvete bra! Eufori infinner sig och man är oslagbar! Man mår så jävla bra och livet är en fest.

Sen börjar det om igen.

Så har ännu en helg passerat.
Helgen har innehållt följande:

• surströmmings fest hos mamma och pappa (jag rekommenderar inte NÅGON detta)
• Jobb
• 30 års kalas på landet
• Galen utgång i staden
• Sjukaste personmötena och märkligaste efterfesten
• 2 timmars sömn och träning
• Camilla <3- obligatoriskt söndagshänge med mat, dans och ligglistor

Bra helg helt enkelt!

Ja då har man gjort Värmland, fem dagar, från Karlskoga till Karlstad. Jag har jobbat, ätit en ljuvlig middag med ljuvliga människor i Karlstad, sett picasso (då ALLA i kristinehamn sagt att "ni måste se picasso") varit på spökvandring (vilket är lika med pw i Karlskoga), sett märkliga människor, inte förstått vad folk sagt till mig, insett att o=ö här och att man bör lägga till ordet dyng framför allt man säger.

Vi var (vi är jag och min fantastisks kollega och vän Sofie) även på bäversafari... Ja ni läste rätt.. Sofie sitter på golvet och utbrister att, inte så långt från vårt hotell (som inte borde få vara hotell, men det återkommer jag till) ligger ett promenadstråk där man kan (med, nu i efterhand, betoning på kan) se bävrar och älgar. KUL! Vi drar. Och som vi drog, ut i skogen, och vilken skog sen! Där gick jag i min fina poncho som jag ärvt från mormor, med skor som efter 5 minuter var DYNGsura (lägg märke till Värmlands influensen dyng). Vi gick, vi gick lite till, vi gick förbi högst tvivelaktiga byggnader (alltså typ obebodda stugor mitt i skogen, sjukt creepy) och sen gick vi lite till innan vi vände om för att återigen, inte få se någon bäver.

Och nu till "hotellet"... Vi är alltså här för att jobba i Kristinehamn, men bor i Karlskoga, varför undrar ni? Ja det undrade vi med, men tydligen är det tvpucken?!! I Kristinehamn=full bokade hotell (sen kan man undra varför vi inte fick på i karlstad istället då det i jämförelse med karlskoga är en metropol) så här är vi. Nu ska jag berätta hur mitt rum ser ut, det är en brun (om den var brun från början är högst oklart) heltäcknings matta, två 70tals gröna fåtöljer med ett runt bord och golvlampa mellan, en, hör och häpna, platt tv, ett skrivbord, en liten minibar, och nu till det bästa, rummets crème de la crème, badrummet: det är en mossgrön våtrumsmatta, 70tals gult kakel, ett badkar med ett, när det var nytt, vitt duschdraperi och nu till det bästa- en 1 liters Lux tvål sittandes på väggen som du kan använda både till händer och hår............. Är inte meningen med hotell att du inte ska behöva ta med ALLT du behöver för att sköta hygienen hemifrån ?
Ska inte hotell ge dig känslan av avslappning, total "jag skiter i allt för någon annan tar hand om det" feeling?
Det här hotellet ger mig mer känslan av att jag borde googla hur man undviker att få mig sig vägglössen hem och frågan om jag är fräschare om jag struntar i att duscha på en vecka har kommit upp fler än en gång..

Men jag har haft det fantastisk bra, trots att jag inte fått se nån bäver, och fast jag inte förstår vad folk säger (vilket förmodligen är orsaken till att jag gillar Värmland) och jag kommer nog, någon gång, åka tillbaka. Men först ska jag åka hem, hem till min stad, mina vänner, och min vardag.

Soooo long all you

Igår bar det av mot Stockholm för att avnjuta fredagen i goda vänners lag.

Sagt och gjort satt jag på tåget och allt var frid och fröjd, tills jag kom på att jag glömt min alkohol hemma. Detta låter kanske inte som ett problem för er men eftersom jag är kinkig på vad jag dricker blev detta genast ett problem.
Problemet resulterade i att jag, för första gången i mitt liv, fick uppleva vintänder och även idag en rödvins bakfylla (vilket jag inte ens önskar min värsta fiende).

Kvällen blev, i vanlig ordning eftersom jag var med dom bästa, magisk! Vi blev bjudna på godaste taco buffén hos finaste Pettan <3 sen bar det av till söder och underbar bar där jag, till min förskräckelse, insåg att jag inte längre klassas som ung på krogen, då ett gäng 93or börjar ragga.

Detta blev lite för magstarkt även för mig så vi dansade oss vidare till Patricia aka Bögbåten. Där drack vi några inte så goda drinkar och dansade en hel del.

Jag fattade även tycke för en bartender, vilket även min nya vän, bögen 29 år (detta är det jag minns av honom, inget namn fastnade tyvärr) gjorde and the game was on så att säga.

Efter för många både bra och dåliga försök avgjordes tävlingen och ingen fick gå hem med honom.

När jag sen vid halv sex snåret, lagom rund under fötterna, ramlar in hemma (hemma för helgen var min mosters lägenhet på Kungsholmen. Tack Agneta!) där Camilla sen några timmar tillbaka redan ligger och sover sött, slår mitt "jag vill ha mat och det är nu" behov in och letandet efter mat började, tog en macka, tog en till, va fortfarande inte nöjd, tog ett knäckebröd, blev EXTREMT sugen på godis, sökte på hitta.se efter närmsta 7eleven, laddade ner deras app (ni börjar fatta hur illa detta är nu va) ser att det ligger ett 200 meter bort, tar på mig en stor tröja, inga byxor, glasögon och beger mig ut, i spöregn, klockan sex på morgonen.

Som tur va hade dom inte öppnat och jag gick hem, blöt, trött och full och somnade på vardagsrums mattan.


Ljuvlig kväll med extremt mycket skratt och dans och jag är nu tillbaka i U-town där det ikväll vankas räkfrossa och Disney filma maraton med, the love of my life, Camilla.