sen sist

Först vill jag börja med att skylla min extremt dåliga uppdatering här på att blogg.se mobil app inte funkar och eftersom min dator hemma har sagt upp sig så blir det inte mycket bloggande.
Men nu sitter jag lyckligtvis i en lägenhet i vasastan som har en fungerande dator och tar tillfället i akt att förtälja det senaste som hänt i mitt liv.
 
Sist jag skrev var jag ledsen, ledsen att jag inte kunde operera mina ögon, och jag vill tacka alla fina som skickat stöttande sms!! Men som alltid, kommer jag över saker och är nu glad igen! Att jag är tillsammans med min nya kärlek kan ha något med saken att göra.
 
Nu blev ni nyfikna va, vem är Idas nya kärlek?! Låt mig berätta lite om mitt livs kärlek, vi kan kalla han för S; S är stor, rejäl, inbjudande, S är det vackraste jag sett,S visar mig nya saker hela tiden och är full av överraskningar. Jag har aldrig en tråkig stund. S låter mig vara ifred när jag behöver och bjuder mig på all underhållning du kan tänka dig när jag är på det humöret.
Vi har vetat om varandra hela vårt liv men det är inte förns nu jag börjat uppskatta S. Vi ses inte jämt, än, vi går lugnt fram, men innerst inne vet jag att jag kommer bo med S inom ett år.
S har förtrollat mig och jag vill aldrig vara utan han.
 
Mamma bli inte orolig, pappa bryt inte ihop, S tar kommer ta väl hand om mig och det kommer bara ta mig 40 minuter att åka hem till er. S är, för dom som inte redan förstått,  Stockholm <3
 
Så igår, efter ett par veckor ifrån varandra åkte jag hit, och lyckan är total. Igår mös vi bara, idag har jag lärt känna S ordentligt och vandrat runt och insupit atmosfären. Jag har suttit avskiljt, på ett berg mitt i stan, och solat och läst bok för att sen gå hem (till min mosters lägenhet på kungsholmen som jag får låna när jag vill <3 ) och bytt om till min bästa partyoutfit, som innebär 15cm klack, ni läste rätt, FEMTON CENTIMETER!!!! och gått till Vasastan, detta är mitt dummaste beslut typ någonsin, det gick bra dom första 7 kvarteren, sen kom skavsåren sakta men säkert, och dom sista 4 kvarteren såg jag ut som en våldtagen, plågad, misserabel tjej som borde tagit loafers....
Men nu är jag här, och jag lever, jag är glad och jag ska få äta grillat och sen ska vi ut i Stockholms natten och låta den förföra oss och ta oss till oförglömliga platser.
 
Hoppas ni alla får en lika underbar kväll som mig.
 
Och jag vill gratta mina underbara vän, Petra; som idag fyller 25 barre!!! HIPP HIPP HURRA

när saker och ting inte går som man vill

Idag, klockan 13,00 för att vara exakt, kunde mitt liv ha förändrats, tycker ni det låter drastiskt? det hade det kunnat blivit. Jag satt i en stol, framför en människa, som inom 15 minuter skulle avgöra om mitt liv skulle förändras eller förbli detsamma.
 
25 minuter senare gråter jag... det förblir detsamma.
 
Ni som läser min blogg och känner mig, vet att jag har ett synfel, att jag använder linser och har glasögon, det ni kanske inte vet är att jag har ett ganska grovt synfel och att jag aldrig skulle bära mina glasögon offentligt eftersom förstoringseffekten är obeskrivlig och risken att mina ögon fattar eld om jag kollar mot solen är överhängande.
Nu tänker ni att, varför bara inte använda linser? jo för att det inte är så bara, jag har dom starkaste linserna på marknaden, och med dom starkaste linserna på marknaden har jag 70% syn. SJUTTIO PROCENT!!! Jag kommer bara att få uppleva 70% av allt jag ser, jag kommer bara se 70% av folks skönhet, 70% av naturen... 70%... Självklart finns det dom som har det värre, det säger jag inget om, och jag är knappast den enda som fått beskedet att dom inte kan opereras, men det är bara jag som vet hur jag känner mig, vad som snurrar i mitt huvud, hur det kändes när hon började meningen med tyvärr, hur magen knöt sig när hon sa att jag får återkomma när jag är 50 år.
 
2009 var jag med om exakt samma sak, och än en gång har drömmen om att få vakna och kunna se vad klockan är, krossats.
 
Jag blev verkligen ledsen, tårarna kom.
 
När jag blir ledsen så finns det en människa som alltid får mig att må bra, hon är en av mina finaste vänner, hon heter Camilla, och när jag skrev ett sms för att berätta domen får jag det finaste smset tillbaka och tårarna kom igen. Om ni någonsin finner en lika fin vän som jag har gjort, håll i henne hårt.
 
Men jag har bestämt mig för att se det här från den ljusa sidan (om det finns något ljust med det här), eftersom jag, fram tills att jag blir 50, bara kommer få se 70% av alla jag träffar och allt jag ser, kommer jag få chansen att göra allting två gånger, se vad som egentligen är samma sak,ställe, människa, fast på två sätt. Och om jag någonsin (vilket är rätt troligt eftersom jag inte är en modeguru) skulle ha något extremt miss matchande eller fult på mig, kan jag skylla på att jag inte såg det, eller om jag går på stan och möter någon jag verkligen inte vill möta, då kan jag skylla på att jag inte såg honom (eftersom dessa obekväma möten oftast är en kille man på något vis dejtat). Om jag kollar på en film och somnar (för att jag allt som jämt är dödstrött) kan jag skylla på att det blev för jobbigt att koncentrera sig på texten eftersom jag ser så dåligt. Om jag träffar en kille alla mina vänner tycker är ful... ja ni förstår. Ett "handikapp" kanske inte alltid måste vara dåligt, tänk på dom i rullstol, dom har ALLTID front row seats på konserter eller uppvisningar- hur bra är inte det?  
 
Livet går vidare, oavsett om jag har 70% eller 100% syn. Men jag blev ledsen, och kommer nog vara det ett tag.
Och om ni ser mig på stan i mina nya glasögon som jag ska unna mig, bli inte rädda, det är inte en cyklop (det är lite den effekten jag får av mina brillor, på långt avstånd ser det ut som ETT stort öga) som kommer och går, det är bara jag, synskadade Ida, eran vän.

midsommar och så

Jaha då har ännu en midsommar, min 24 e för att vara korrekt, passerat. Den spenderades, i vanlig ordning, ute i Öregrund. Att åka till Öregrund över midsommar är som att flytta Uppsala till skärgården, man träffar samma människor fast på en annan plats, bra eller dåligt... ja det är det man undrar.
Vi tuffade ut till Öret runt 11 på fredagen och kom till (äntligen) sommarvärme och strålande solsken!
Det blev klipphäng, långbord och fest!
Vi skakade rumpa på hummelgrund och jag fick en krukväxt av en man. Jag blev, som vanligt när man har druckit alkohol, JÄTTE bra vän med många, som jag dagen efter knappt kommer ihåg namnen på, märkligt det där, hur man liksom bondar med folk på fyllan och som dagen efter är helt obetydliga i ens liv.
När vi skakat rumpa och blivit av med ett par kalorier gick vi genast och fyllde på dom i form av en pizza, sen gick vi hem i midsommar natten, glada, euforiska och nostalgiska.
Jag är lyckligt lottad som fick fira min 24e midsommar med en av mina bästa vänner, som jag även känt i 24 år.
 
Lördagen kom och även så regnet. Men vi får väl tacka Sverige för att den lyckades skaka fram en bra dag. Vi tog det piano, spelade kort, åt mer mat än jag trodde va möjligt, spelade kubb, blev lite små störig efter att jag fått ner en kubb vilket jag inte borde ha blivit då det var den enda kubben jag fick ner.
Jag va sämst på kubb, jag förlorade ALLA kortspel vi spelade, och jag åt så mycket att folk (och jag förstår dom) trodde jag va gravid pga extremt svullen/full mage.
 
Småtimmarna sprang på oss och vi bestämde oss för att åka hem.
Vi packade ihop våra grejer, tackade för en ljuvlig midsommar och begav oss.
Kl var runt halv ett och tanklampan hade börjat lyst när vi åkte TILL öregrund, observera att vi åkte en ATOS som har en 5 liters reservtank, inga problem hade vi tänkt, vi tankar när vi åker hem, och det hade vi givetvis gjort om inte pumpjäveln hade varit urfunktion, så med lite lätt magont och en tyst bön åkte vi mot östhammar för att testa våran lycka där.
Alltså, för att ni ska förstå mitt magont, så hade vi typ INGEN bensin, det var midsommardagen= alla är fulla= ingen kan komma till undsättning, klockan var halv ett= spöktimmen och vi var ute på vishan.
Jag fick även inte visa min panik eftersom jag inför Camilla måste verka cool och lugn, som att jag har allt under kontroll, vilket jag givetvis inte hade.
Jag körde lugnt, jag la i friläge och rullade i nerförsbackar, jag råkade gasa till och fick direkt onda blicken av Camilla, jag fick ljuga och säga att det inte var några problem, jag fick hålla både tummar och tår.
Vi kom fram till en bensinmack, vi hann! Vi hade ca 1dl bensin till godo, och jag var ännu en gång oerhört tacksam att det gått vägen.
 
Sen åkte vi hem, vi var glada och vi sjöng.

Dagen i punktform

• Vakna (trött som aldrig förr efter att ha tagit två tavegyl)
• Hålla på att inte komma upp ur sängen pga SINNESSJUK träningsvärk
• Åkte till jobbet
• Jobba (va där ialf)
• Slutade kl 11
• Ner på stan
• Tatuerings tid flyttas fram ett par timmar = tid att slå ihjäl
• Äta glass med Ulf
• Åka turisttåget med Ulf
• Hänga i Stadsparken med Ulf
• Köpa alldeles för mycket kläder som jag inte behöver (skyller detta på min tatuerare pga uppskjuten tid)
• Köpa mer kläder
• Träffa mamma
• Gå till tatuerare
• Börja tatuera
• Svimma
• Må illa
• Fortsätta tatuera
• Lida
• Lida
• Klaga på smärta
• Lida
• Lida
• Klagar så mycket att vi slutar
• Går förbi kusin, säger hej, går
• Kommer hem
• Fixar en silltårta till grabbarna på jobbet (Tomas om du läser, kom och ät silllunch med oss imorgon torsdag)
• Ligger utslagen i soffan

Jobb.....

Ibland, inte ofta, men ibland händer det att jag har en dålig dag (det är nu alla som känner mig höjer på ögonbrynen) och idag är en sådan dag.
Jag VET att folk inte menar illa och jag VET att dom omöjligt kan veta allt, men lite simpla grejer, som att bromsljus ALDRIG sitter fram på bilen, kan jag tycka att dom borde veta.
Och att ifrågasätta att man fått underkänt när man inte har någon broms, överhuvudtaget, orkar jag inte ens dementera.

Och när jag är som mest irriterad (ja, jag vet att jag inte får ta ut det över kunden) får vi in en farbror, säg att han va mellan 100 och döden, i en bil från samma årtionde.
Han kör in åket, stänger av bilen. Vi börjar besikta.
När vi ska åka fram på lyften startar inte bilen. Vi kollar frågande på honom och frågar om den brukar krångla.... Svaret vi får är ja, ja man brukar få vänta en timme innan den startar igen. EN TIMME!
Va bra! Naturligtvis är det inga problem ATT DU STÅR HÄR OCH TAR UPP VÅRAN BANA. Kunderna som har tid efter dig förstår säkert. (det är detta stycke ni ska läsa med ironi).
Vi tog fram våra Pippi krafter och puttade ut honom på planen. Där fick han stå, och jag hoppas, men tvivlar, att han skämdes.


Jag vet att det här är en typisk grej man INTE ska skriva om, men till mitt försvar så var jag inte medvetet otrevlig mot kunden.
Och det är inte det att jag inte gillar att jobba med människor, det gör jag, men tänk er själva att varje dag få träffa kunder som är här för att dom måste, inte för att dom vill. Det är inget super bra utgångsläge. Och jag kan omöjligen klicka med alla dom 40 olika människorna jag träffar dagligen.

Med detta skrivet vill jag gladeligen meddela att min senaste kund var dövstum! Precis vad jag behövde! Ibland tror jag Gud finns och ser mig!

Tack för denna fabulösa tisdag!

Märkliga drömmar

Igår kväll, efter det fantastiska dopet/bröllopet, så gick jag hem till Camilla för att kolla på två, enligt henne, succé filmer. Första, en action thriller, med Nicolas Cage va okej, vi kunde prata under filmen och endå hänga med när vi började kolla igen. Den andra, en dansk film med Mikael Persbrandt, kan nog varken jag eller Camilla yttra oss om eftersom vi båda somna.

Och här nånstans började jag drömma en sjuk dröm.
Vi va nere på stan, tänk er typ en lördagkväll/natt, jag va nykter, mitt upp i allt festande tappar jag bort mitt kort och bestämmer mig för att åka hem. Så jag går till min bil, som i min dröm är en ford eskort 94 cab??!!!
Sätter mig bakom ratten och ska försöka ta mig ut men överallt ligger utslagna människor, döda människor, skadade människor, det va som VÄRSTA slagfältet, som ett krig! Jag va tvungen att KÖRA ÖVER folk!! Det va fruktansvärt!
Jag lyckas ta mig ut ur stan, efter att ha plöjt över massa döingar, kommer till nåt skumt område, stannar, då kommer Rebecca och Fiona och en av deras pappa ut och ska stjäla?! Min bil!!! Jag blir fruktansvärt rädd, hoppar snällt ur medans dom går runt och synar min bil (typ som att dom skulle köpa den) tillslut kommer dom fram till att dom inte vill ha den för att det är mossa på den.
Ingen blir gladare än jag och jag ska ta min bil och åka (här i drömmen tänker jag att fan, vilket jävla blogginlägg det här kommer bli!).
Jag sätter mig i bilen och då kommer typ 20 HULIGANER springandes mot mig med baseboll trä!!!! Panik!!! Full gas, ut i fel färdriktning, och här vaknar jag.

Jag är helt skakis och hjärtat slår extreeeemt fort! Jag väcker camilla och går hem, fortfarande skakis och hjärtat slår i nån oregelbunden takt.
Allt kändes overkligt och jag va fortfarande lite, jaha har detta hänt på riktigt eller inte.

Rundar Konsum och då kommer det en man, som ser ut som en huligan, SPRINGANDES emot mig!!!
Här tänker jag, okej, det är nu det sker, nu kommer han döda mig, det va en jävla sanndröm!

Jag dog inte, han ville bara veta vägen till stan.
Jag går in och lägger mig i sängen och funderar över hur det står till där uppe egentligen. Sen somnar jag, och drömmer inga mer mardrömmar.

Dop.. Och bröllop!

Idag va jag med om något magiskt! Jag var bjuden på världens finaste lilla Wilmas dop.
Klockan tolv satt vi bänkade i Helga trefaldighets kyrkan, glada över att få vara med på Wilmas dop.
Prästen kommer ut och börjar prata, vi är här idag för att hälsa Wilma välkommen till världen- men först ska Wilmas föräldrar GIFTA SIG!!!!!!

Här nånstans bröt jag ihop (av lycka) tårarna bara spruta och snoret rann!
Dopet blev även ett bröllop, ett bröllop för två av världens finaste människor!
Emma och Matts!

Det va ett av dom finaste bröllop jag varit på (nu tänker ni, jaha, du är 24, hur många bröllop har du hunnit med, det kan jag berätta, fyra stycken!!) det va liksom på riktigt!
Det handlade inte om att ha den dyraste, finaste, största gräddbakelseliknande klänningen, det handlade inte om att ha bröllops stress fyra veckor innan, det handlade inte om att lägga ut alla sina pengar på att ha det pompigaste bröllopet. Det handlade om kärlek!

Dom hade inte berättat det för någon! Inte ens sina föräldrar. Det var så äkta och genuint och lyckan jag kände går inte att beskriva. Folks miner var obetalbara, tårarna var äkta och jag är så tacksam att jag fick vara med på deras speciella dag!

Idag höjer jag mitt glas för mina vänner, Emma och Matts, herr och fru, Fredriksson! <3

Mitt i veckan

Jag har haft ångest för den här veckan, för att det är första veckan på länge som jag jobbar alla timmar, alla dagar, hur det kommer sig vet jag inte då jag borde spara semestern inför min resa. Jag borde oxå spara pengar men det är nåt märkligt och overkligt med pengar som gör att dom rullar, rullar bort från mitt konto.

Men nu är onsdagen här, vilket betyder att mer än halva jobbveckan är över, vilket i sin tur betyder att det snart är helg, och helg=ledigt, för oss vanliga svenssons med måndag-fredag jobb!

Den här veckan har, till min förvåning, varit lugn, inga pinsamma händelser (för mig), det enda bekymret jag haft är mitt stopp i avloppet...
Jag gjorde ett försök till att förtränga det, men en vecka med stopp i avloppet= en ganska ofräsch odör och när min vän kommentera att "det luktat skit i fålhagen länge" kände jag att det var min skyldighet att ta tag i problemet.
Så det gjorde jag!
Jag ringde en rörmokare, och inte vem som helst, världens bästa John!

Så här ligger jag, i min soffa, och kan för första gången ta av mig gasmasken och andas fritt i mitt hem. Jag kommer även kunna gå ut, i den nu mer avloppsfriluktande, fålhagen utan att skämmas!

Känner att det är en sån jävla win win situation!

Summa summarum

Sverige förlorade, så vad spelar mina fotbollskunskaper för roll när jag inte ens har ett lag att vara stolt över?!

Men som den eviga optimisten jag är har jag givetvis efterlyst sidor där jag kan läsa om regler, olika lag, hur lottningarna går till, dom korrekta orden och uttrycken.
Jag har även läst på om Isaksson, men seriöst Eindhoven?! Borde jag vetat det?

Så ge mig era tips på bra sidor, typ, "fotboll för idioter", så jag nästa gång kan BRILJERA!

En som inte kan nånting om fotbolls handbok

Klockan är 18 och jag slutar jobba, PEPP är ordet. Sverige-Ukraina. Jag åker direkt till Gränby C och stadium, 800 spänn senare och jag är redo!

Hem, in i duschen, har England-Frankrike matchen på i bakgrunden för att komma i rätt mode.

Cam kommer över, vi målar svenska flaggan på kinden, man kan inte vara mer Sverige supporter än oss.

Taxin kommer, vi drar ner till olearys.
Matchen börjar och även så mina tabbar. (även Sveriges enligt min mening) Det börjar med (och efter folks reaktioner förstår jag att detta även är typ den värsta okunskapen man inom fotboll kan ha) att jag typ konstaterar att "Isaksson är bra", jag vet, han är GRYM, men jag typ börjar snick snacka om hur bra han är (spelar lite cool, som att jag vet vad jag pratar om), jag känner mig som en i gänget, som att jag kan det här med fotboll, sen frågar jag det man ABSOLUT INTE får fråga.... Spelar Isaksson i något annat lag?

Svaret: ....................................????.....

Så för er, som jag, inte kan någonting om fotboll, här kommer min lilla handbok så ni slipper göra bort er framför en massa människor ni precis mött.

1. ALLA som spelar i landslaget spelar i något annat lag.
2. Det heter HALVLEK inte period.
3. Zlatan är bäst men behöver göra mål för att bli ännu bättre.
4. Mellberg vill egentligen spela tennis.

Det är ca 30 minuter kvar och jag kommer förmodligen både göra bort mig och behöva komplettera listan.

Återkommer.

HEJJA SVERIGE!

Helgen

Så har ännu en helg passerat, fast den här helgen har varit utan missöden, den har varit fantastisk!

Jag har varit på Gröna Lund, där har jag åkt blå tåget, och nu vill jag bara ha sagt till alla er som tycker att blå tåget är larvigt, inte läskigt, löjligt. NI HAR FEL! Jag skrek som aldrig förr! Jag skadade min med resenär när jag borrade in mina (numer låååånga) naglar i hans arm. Jag började grina, jag ångrade mig att jag någonsin ens satt mig i den förbannade vagnen som tog oss genom denna helvetes resa!

Men vi tog oss runt och kom ut levande, jag livrädd, han hörselskadad.

Vi körde även slangbella, och här gör jag, såklart, det man inte ska göra. Tar i för kung och fosterland, släpper, och bollen studsar mot själva slanbellehållaren, BAKÅT, på en stackare som råkade stå på fel ställe vid fel tillfälle. Jag va så uppspelt (och skämdes extremt) att jag inte kom för mig att be om ursäkt.

Jag fick en medalj :)! Inte för att jag va bäst, för att han va snäll.

Jag har haft en underbar helg!
Vi har skrattat, vi har ätit den godaste maten, vi har traskat runt på Stockholms gator (mycket och länge och om vi hade lyssnat på mig hade vi fått gått ännu längre för nu är det bevisat, jag har ingen koll). Vi har åkt tåg, både det blå och det vanliga.

Jag avslutade helgen med fotboll och har kommit fram till att kvinnliga sportkommentatorer borde bannlysas.

Ikväll är det Sverige-Ukraina och jag känner i kroppen att det kommer gå bra!

.....

När jag kommer hem, efter att ha sprungit vilse, fått panik, fått liftat och ofrivilligt ätit mygg!! Så har jag fått STOPP I MITT AVLOPP!!!

Jag har löst problemet genom att häfta upp ett lakan till ingången till köket och nu mer existerat inte det rummet i min lägenhet.

Nu tänker jag sova och låtsas som att dagen aldrig ägt rum.

Vilse i skogen

Torsdag fast det känns som måndag vilket resulterar i att jobbet känns jävligt tungt, och nånstans mitt på dagen kommer herr huvudvärk och hälsar på, och han kom inte på nån kortvisit, nej nej, han va där för att stanna. Jag gjorde allt, ALLT, i min makt för att på ett vänligt men bestämt sätt få honom att dra.
Men envis och enträgen som han va stannade han och jag åkte hem med honom (jag brukar vanligtvis inte va så lättfotad, inte på en vardag).
Jag bjöd honom på mat men han va inte nöjd så jag kollade på en film med honom, och jag vet inte om det var filmen eller tabletterna som gjorde att han lämnade mig, jag va ytterst tacksam, det hade aldrig funkat mellan oss.

Hur som, när han lämnat mig tänkte jag att nu jävlar drar jag ut och springer! På med snabba, tajta kläder, ut till bilen och iväg till jälla! Jag har ju tidigare bara sprungit 3km spåret men idag (jag tror huvudvärken skadade min hjärna) fick jag för mig att, vafan vi kör 5,5km spåret, jag har ju bara festat torsdag-onsdag, druckit, rökt, käkat pizza, visst borde konditionen va bättre!

Med den fantastiska motivationen satte jag av och allt gick bra... Tills jag kom till sumpmarken där jag fick springa FÖR MITT LIV! För det va som kvicksand (ialf som jag tror att kvicksand är). Jag blev lerig, jag blev blöt, jag blev UTMATTAD. Och här tror jag att jag ska få gå lite och ta igen mig, nej nej, sumpmark=paradis för mygg och knott, alltså jag hade inte behövt äta middag, det va liksom omöjligt att inte få en miljon knott i munnen, och stängde jag munnen fick jag dom i näsan. Så som ni förstår var det bara att springa på.

Helt plötsligt försvinner knotten och jag börjar ana oråd.. Nu har jag sprungit 4,7 km, och jag saktar ner... Börjar tänka.. Börjar bli orolig.. Går lite till... Får panik! Slår upp gpsen.. 14,7 km till jällaskolan. FJORTON KOMMA SJU!!!
Jag har sprungit fel, så in i helvete fel, och jag vet inte vart jag är för jag är mitt på nån åker som inte har nåt namn, ringer mamma och pappa, HJÄLP! Vad ska dom göra då?! När jag inte ens vet vart jag är. Här har paniken lagt sig och jag kan inte annat än skratta åt mig själv och att sånt här ALLTID händer mig. Jag går lite till, lite till, ser hus, ser en bil, SER EN MÄNNISKA!
Jag går fram, rak i ryggen, och frågar helt sonika vart jag är, jag är på andra sidan, mot Storvreta liksom.
Detta otroligt gulliga och snälla par KÖR mig till jällaskolan och min bil! Vilka fantastiska människor!

Så här sitter jag, inte lika cool som innan, men otroligt tacksam och lycklig över att det fortfarande finns människor som inte vevar upp fönstret och låser bildörrarna när man kommer fram.

Over and out

Studenten och begravning

Idag har jag inte kunnat stått på min balkong utan att fyllas av lycka när student efter student åkt förbi. Det va fem år sen jag gjorde exakt samma sak, fem år sen man, för en dag, va bäst i världen, man va oövervinnelig! Man skulle slippa skolan, och jag svor där och då, att jag ALDRIG mer skulle öppna en skolbok igen.

Men mitt i lyckan slås man av verkligheten, verkligheten som oftast inte blir som man tänkt. Men verkligheten är fin och den är här. Och egentligen är det väl det som är det fina, att saker inte blir som man tänkt, för då hade jag kanske aldrig vågat ta kontakt med den personen, jag hade kanske aldrig träffat den här underbara människan, jag hade aldrig fått sett min starka vän sårbar, jag hade inte vuxit, jag hade aldrig lärt mig av mina misstag (och tro mig, jag har gjort många). Att saker och ting inte blir som man trott är, om man bara inte tar allt så allvarligt, ganska charmigt. Man kan inte påverka allting som händer i ens liv, varken det bra eller det dåliga.

Idag va jag på begravning, och jag tycker det fina med begravningar är att man nånstans i sorgen ser dom man älskar ännu mer. Det är så lätt att ta sina nära förgivet, dom är lätta att skälla på, för dom förlåter en alltid, jag kan gråta i deras famn och visa mig svag och dom hjälper mig så jag blir starkare. Idag fäller jag tårar för den jag saknar och för dom jag älskar och har kvar.

Som min älskade och kloka mamma brukar säga, det enda vi vet här i livet är att vi ska dö. <3

Dunderförkyld

Är inte det himla typiskt, att jag ska bli dunderförkyld när jag piercat näsan. Jorå, jävligt typiskt tillomed. Mitt bekymmer med denna förkylning är att jag inte kan snyta mig, skönt tycker dom som ogillar folk som snyter sig, hemskt tycker jag. För det är ingen vanlig förkylning, det är VÄRSTA rinnsnuve förkylningen.
För att ni ska förstå allvaret så kommer jag skriva en vidrig grej, men det är den bittra sanningen.

Jag är mätt pga mitt snor! Alltså fattar ni hur sjukt mycket snor jag har, som jag måste dra in i systemet för att jag inte kan snyta mig, så mycket att det gör mig mätt!

Ps. Om ni ringer mig och tror att det är en man som svarar, det är jag, jag och min förbannade festivalheshet/förkylning, som svarar. Jag svär! Ds

Krogsöndag

Okej, efter tre dagars galejande såg jag ingen anledning att sluta.. Så jag fortsatte, något jag idag på jobbet inte tycker är riktigt lika bra som jag tyckte igår, jag som i vanliga fall har svårt att vara trevlig på morgonen (även förmiddag, eftermiddag och kväll) får det inte lättare efter 3 timmars sömn.

Det började med en rastlös Camilla, och en lättövertalad Ida, hon ville hitta på något (observera att jag här ligger döende i soffan efter att ha haft den roligaste utgången på länge dagen innan) men som den gode vän jag är ställer jag upp. Försöker rädda det som räddas kan (tack Gud för smink) och drar ner på bowlaget, ösigt värre, vi och ett sällskap till! Vi började, insåg att bowla nyktert inte går, så vi beställer varsin öl och sen fortsatte vi, spärrar efter spärrar så är det nu bevisat att det går bättre med en öl i kroppen!

Gick vidare till o'connors, pratade strunt, hade bubblor i magen, blev nervös, drack en öl till, blev ännu mer nervös, gick vidare och hade en helt fantastisk kväll!

Och hur trött och sliten jag än är, så är jag SJUKT glad att jag gick ut igår.

Lycka!

SIESTAHLM!!!!

I torsdags, klockan 05.20 ringde klockan och upp steg jag som en solstråle!
Anledningen till att jag, för en gångskull, var en solstråle va INTE för att jag skulle jobba, nix, det va för att jag skulle slänga in det sista, inklusive min bakfulla vän Becca i bilen och bege mig till Hässleholm och festivalen SIESTA!

Vi hinner till Stockholm innan våran första nära döden upplevelse äger rum, jag ligger, som vanligt, i vänster filen eftersom jag alltid tror jag är rally Kalle och ständigt ligger på omkörning, bara att här ser jag i ögonvrån, när jag typ är jämsides med skylten (jag är ju i princip blind och ser inte skyltarna förns jag är bredvid dom) att vi ska svänga höger!! HÖGER!! Jag ligger alltså längst bort i vänster fil, här nånstans slutar min hjärna fungera och beccas bakfylla försvinner när jag helt enkelt bara tvärt svänger vänster, korsar fyra filer, blinkar inte, åker över heldraget, är en meter från vägräcket och får en del fingrar och tutningar, vilket va helt befogat och jag ber om ursäkt (hoppas dom läser min blogg). Resan fortsätter och nästa nära döden upplevelse är inte förns Jönköping där vi stannar för att gå igenom ALLA deras skobutiker för att hitta ett speciellt par stövlar åt Becca, vi fann dom och åkte vidare.

Vi kommer, ca 7 timmar och några missöden senare fram till Hässleholm. Vi parkerar, korkar upp och sen har vi dom bästa två dagarna någonsin! Vi har mött fantastiska människor, vi har untzat till dom bästa banden, vi har ätit den onyttigaste maten, vi har sett en sjöjungfru spy, vi har dansat med super Mario och luigi, jag har stått oförstående när skåningar försökt haft en konversation med mig, vi har svettats, frysit, blivit blöta, nästan dött i flera mosh pit, vi har knuffats och blivit knuffade. Vi har haft SÅ J*VLA KUL!

Tack Becca, för att du följde med och förgyllde den här helgen, för att du stått ut med mina snarkningar, för att du dansat med mig, för att du låtit mig vinna på yatzy, för att du tog med allt som jag glömde. Tack!

Tack för att rebecca och fiona, Eldkvarn,The Hives, SVENSKA BJÖRNSTAMMEN, raised fist, kapten röd, maskinen och Timbuktu finns och va där.

Och förlåt Labyrint, att vi som enda Uppsala bor, inte stog och untza när ni spela, vi satt i bilen och drack och ljög ihop med finaste tjejerna från Kalmar.

Nu har vi åkt tre timmar och har typ 3 kvar (fast om Becca fortsätter hålla denna fart är vi framme om en) sen fortsätter festen i Uppsala!

Siesta hissa och dissa

Hissa: Becca, Amanda och Sara. Artisterna, öset, festen

Dissa: att vi va äldst och alla dessa FÖRBANNADE one piece som folk gick runt med!

https://cdn2.cdnme.se/cdn/7-1/2656909/images/2012/pic_205031540.jpg" class="image">

https://cdn3.cdnme.se/cdn/7-1/2656909/images/2012/pic_205031556.jpg" class="image">

https://cdn2.cdnme.se/cdn/7-1/2656909/images/2012/pic_205031585.jpg" class="image">