Gamla minnen

Ni vet när man är sjuk och börjar bli bättre, när man inte är lika orkeslös och man faktiskt är rätt pigg efter att ha sovit 18 timmar, så är det för mig ikväll, och då, eftersom jag är hos mina föräldrar, är det ett ypperligt tillfälle att kolla igenom sina gamla lådor.. Jag har hittat gamla foton, gamla kärleksdikter och sist, men absolut inte minst, gamla brevväxlar brev. Så nu har jag, senaste timmen, grinat av glädje och skrattat oerhört. Dessa brev är från 1997, jag va alltså nio år, och skrattar jag inte åt det som skrivits skrattar jag åt alla grammatiska fel. Jag är så tacksam mamma, att du sparat dessa brev!

sjukstugan

 
Okej, en snabb (inte för att det någonsin hänt att jag skrivit ett inlägg som man snabbt kan läsa igenom) uppdatering.
Förra veckan började ju med sjukdom, gick hem från jobbet på tisdagen och har inte kommit tillbaka än, så här sjuk har jag nog aldrig varit.
I torsdags åkte jag ju hem till mina päron och min mobil fick sig ett bad, det betyder att jag behövde införskaffa mig en ny mobil så efter ytterligare ett pinsamt samtal till mitt försäkringsbolag så stod jag med 1300 kr i hand och vad som sen skulle visa sig bli en jakt på mobil startades.
 
Det började med att jag hämtade upp en vän, och för en gång skull var jag verkligen tvungen att hålla tiden jag sagt att jag skulle hämta honom då jag inte kunde ringa och säga om jag var sen. Sen bar det av till försäkringsblaget för att lämna mobilen för att få ut pengar. Sagt och gjort, vidare för att hämta kortet som skulle betala min nya mobil, kommer på att jag glömt ta ut mitt simkort från mobilen, fort tillaka till försäkringsbolaget, be att få tillbaka mobilen och pilla ut simkortet. Klart. Vidare mot medimarkt, ingen mobil?! sen till elgiganten, ingen mobil!! WHATTA!! Åker till netonnet, yes en mobil. Jag är glad, lycklig euforisk, jag ska få tillbaka mitt sociala liv.
 
Åker hem till mamma och pappa för att hämta min dator eftersom man tydligen måste synka mobilen, packar med det sista och åker. Kommer fem minuter bort och Tomas frågar, vart är datorn? Ja, vart fan är datorn, den som jag åkte till mina föräldrar för att hämta, jo den ligger kvar på köksbordet. Vänder hämtar den och är tillslut, 4 timmar senare på väg.
 
Vi kommer fram till skärgården, till idyllen, jag kan knappt bärga mig med att få igång mobilen, men vart är mobilen? JÄVLA SKIT. Jag har glömt den hemma.
 
Så all denna stress, som jag åsamkat mig själv och Tomas, var förgäves. Jag förblev mobillös och jag klippte därmed banden till mitt internetsociala liv.
 
Efter en underbar dag/kväll på justerö drog jag vidare till min vän Sofia. Och jag hade en fantastisk helg i vanlig ordning.
 
När jag på söndagen begav mig hemåt, och började slappna av, kom även den lömska sjukan tillbaka, jag åkte hem till mina föräldrar och har inte åk därifrån än.
 
Mina dagar denna vecka har bestått av sömn och åter sömn. Jag tror jag tog världsrekord i sömn söndag-måndag då jag avverkade 18 timmar med john blund.
 
Men jag måste bli frisk, för imorgon kväll bär det av till Värmdö, där mina fabulösa och underbara vänner ska ha en liten tillställning för 50 pers. Inget rinnande vatten, ingen el och dass.....
 
Återkommer om jag överlever.
 
 

status

Okej, dagens status: ingen mobil, ingen röst, sitter på landet, groggarna flödar och polsk/engelskan likaså. Addera ett par gevär och vildsvin så har ni min kväll. SKÅL!!!!!

Hur är det möjligt

 
Ja... alltså, det är min fråga, hur jag, JÄMT, lyckas med dessa grejer.
Som ni alla vet, så eldade jag typ upp min lägenhet för två veckor sen. Det ledde till att jag i min tur fick ringa ett ganska pinsamt samtal till mitt försäkringsbolag, "hej jag har torrkokat ägg i 12 timmar, kan ni hjälpa mig?" sagt och gjort, och nu, två veckor senare kan jag nu bo i min lägenhet.
Men i min lägenhet har jag fortfarande en luftrenare, en sån ozon luftrengörare, som jag har haft på dygnet runt sen jag flyttade hem, för givetvis är inte all lukt borta, och det ska man inte ha, har jag fått reda på i efterhand, och den har gjort mig sjuk...
 
Så hittils, i juli har detta hänt mig. Jag tränar, sträcker ljumsken, åker hem, ska koka ägg, somnar, vaknar 12 timmar senare, hela lägenheten är rökskadad, sanering påbörjas, jag blir hemlös, sanering slutförs, jag kommer hem till 28 flyttkartonger- SJUGOÅTTA st, börjar packa upp, börjar leva, blir sjuk, på riktigt sjuk- feber och ont i halsen, får stanna hemma från jobbet.
 
Och det är här man tycker att, nu kan väl ingenting mer hända, nu har hon varit med om tillräckligt med skit (JA jag vet att det som hänt är mitt eget fel men jag tycker sjukt synd om mig själv) men JORÅ, visst händer det något mer. Hur jag ens kunde tro att det skulle vara lugnt är ju egentligen absurt.
 
Så idag, efter två dagars sjukdom i ensamheten, så tänkte jag att jag åker hem till mamma och pappa, för seriöst, finns det någon bättre medicin än dom när man är sjuk?
Kommer på att mamma är borta på äventyr, men åker dit endå... och ni vet vad dom säger, när katten (läs mamma) är borta dansar råttorna (läs pappa) på bordet.
Det började bra, några av pappas kompisar kom över, dom grillade, jag fick mat, fridens lijor, alla var glada, sen kom den där förrädiska drycken alkohol fram, och friden försvann.... (mamma du kan vara lugn för pappa var lugn)
Vi sitter ute, jag i en fotölj med filt om mig eftersom jag är sjuk och fryser, då kommer pappas vän på den BRILJANTA ideen att Ida ska bada, Ida, som i jag, tyckte inte att det var en lika bra ide, men jag tror att det blev något fel på kommunikationen alternativt att han sket i mina rungande nej, för i for jag, med kläder, filt OCH TELEFON!
 
Men det var inte så att jag visste att telefonen också hade badat, utan TIO MINUTER senare ser jag något svart på botten, vafan är det? MIN MOBIL!!! Jag dyker ala pamela anderson i baywatch efter den, får upp den men inser att det behövs hjärt och lung räddning.
 
Så nu har jag, och en fantastiskt trevlig och snäll människa, vid namn Jerry, suttit och glott in i en ugn i 40 minuter, där min mobil legat i ett försök att få den att torka. Och nu ligger den i en påse med ris och jag ber till gud att den imorgon startar och är som vanligt, för jag orkar inte ringa mitt försäkringsbolag en gång till....
 
Juli 2012, du är det sämsta som hänt mig.

Komiskt

Ja komiskt på något vis, att jag blir sjuk, när Uppsala har sin första riktigt fina sommarkväll sen 2011. Men jag unnar er som kan njuta av den, verkligen.

En klagande kvinnas ord

Idag är det, den 16 juli, SEXTONDE juli, klockan är i detta nu 21.39 och termometern utanför mitt fönster visar 13,6 grader. Sextonde juli borde termometern stå på 22 grader och jag borde ligga i sängen och ha svårt att somna pga värmen, jag borde inte, fortfarande, ha mitt vintertäcke, bara ordet sommartäcke (som den äldre generationen har, vi yngre kör på den enklare varianten bara lakan) känns som ett hån. Likaså känns solglasögon, kvällsdopp (egentligen alla slags dopp), bikini, klänning, tofflor, glass och sena brännbollskvällar också som ett hån. Sommaren har, och fortsätter, "lysa" med sin frånvaro. Hade sommaren haft studiebidrag hade det blivit indraget pga för mycket frånvaro. Det är trist och deprimerande. Jag tycker även att det känns trist och deprimerande när jag ser, timme efter timme, nya uppdateringar från olika personer, på Facebook, att dom plockat svamp?! HALLÅ det är juli?! Skogen i juli ska vara så fnösktorr att det enda du kan hitta är torra grenar och eventuellt nåt ihoptorkat blåbär. Jag börjar givetvis fundera och undra vad det är som händer med vår jord, är det möjligt att våran sommar ska bestå av 5 soldagar och 98 regniga? Är det det här som är växthuseffekten? Har vi verkligen förstört jorden så mycket? Jag börjar tänka att jag ska sopsortera (nu lever jag med tanken att allt brinner vid rätt temperatur), att jag borde cykla mer och ställa bilen, jag borde köpa mer second hand, jag borde inte köpa så mycket mat som jag i slutändan slänger. Jag borde bli mer medveten och faktiskt ta tag i det. Förmodligen kommer jag, imorgon som vanligt, försova mig och behöva ta bilen, slänga allt i samma sopkorg, köpa färdig mat och fortsätta beklaga mig över vädret. Jag är för lat och oengagerad för att orka bry mig och mitt totala oengagemang , skyller jag givetvis, på det urusla vädret vi har.

En helg till

Och så har ännu en helg gått, tiden går så extremt fort, jag minns när jag va lite yngre och alla som va äldre sa hela tiden att tiden bara går fortare och fortare ju äldre man blir, och med tanke på att jag idag är 24 och tycker att tiden springer iväg, att veckorna bara rusar förbi, så vill jag inte ens tänka på hur det kommer vara när jag är 35.. Men hur det än är med tiden, oavsett om den går fort eller inte, så är det vad du gör med tiden du har som betyder något. Min tid får gärna gå fort så länge jag spenderar den med folk som gör tiden värd, så länge jag får vara på platser som får mig att må bra. För om du aldrig gör något med din tid, spelar det egentligen ingen roll hur fort den går.. Så den här helgen fick jag återförenas med staden som tagit mig med storm, staden som får mig att känna mig lite osäker, som ger mig pirr i magen, som låter mig träffa människor jag annars aldrig skulle mött.. Och inte nog med det, jag fick spendera tiden med Martina. Efter att ha blivit inlurad, in i Stockholm centrum (med bil.... Jag är INTE lika kär i vägkaoset som jag är i själva staden), kört en u-banan där man inte får, framför en polis så han fick tvärnita, dubbelparkerat som ledde till skäll av konstapeln, kört mot rött och fel så kom jag fram till gräddan, saltsjö boo, och början på en magisk helg var ett faktum. Vi var ut i staden, vi drack öl, fick en kille att göra en kullerbytta i krogkön för en cigg, skrattat, fått skoskav, åkt taxi, pratat strunt, träffat människor, ätit mat, badat bubbel, pratat minnen, pratat framtid, myst med barnet, saknat vissa, insett saker, ångrat saker, undrat saker.. Jag har haft en magisk helg. Men magin tar någon gång slut, för mig tog den slut efter att ha kört fel tre gånger, hamnat i bilkö för att komma hem till min lägenhet och börja packa upp 28!!! flyttkartonger med kläder efter saneringen. TACK älskade mamma och Camilla för att ni hjälpte mig med detta, jag hade aldrig lyckats tömma kartongerna utan er <3

https://cdn2.cdnme.se/cdn/7-1/2656909/images/2012/pic_50032990ddf2b336a6000004.jpg">https://cdn1.cdnme.se/cdn/7-1/2656909/images/2012/pic_50032990ddf2b336a6000004.jpg">https://cdn2.cdnme.se/cdn/7-1/2656909/images/2012/pic_50032990ddf2b336a6000004.jpg%3C/a%3E">https://cdn3.cdnme.se/cdn/7-1/2656909/images/2012/pic_50032990ddf2b336a6000004.jpg" class="image">

https://cdn1.cdnme.se/cdn/7-1/2656909/images/2012/pic_50032991e087c3514c00000f.jpg">https://cdn3.cdnme.se/cdn/7-1/2656909/images/2012/pic_50032991e087c3514c00000f.jpg">https://cdn1.cdnme.se/cdn/7-1/2656909/images/2012/pic_50032991e087c3514c00000f.jpg%3C/a%3E">https://cdn2.cdnme.se/cdn/7-1/2656909/images/2012/pic_50032991e087c3514c00000f.jpg" class="image">

https://cdn2.cdnme.se/cdn/7-1/2656909/images/2012/pic_500329a2e087c3518b000008.jpg">https://cdn1.cdnme.se/cdn/7-1/2656909/images/2012/pic_500329a2e087c3518b000008.jpg">https://cdn2.cdnme.se/cdn/7-1/2656909/images/2012/pic_500329a2e087c3518b000008.jpg%3C/a%3E">https://cdn3.cdnme.se/cdn/7-1/2656909/images/2012/pic_500329a2e087c3518b000008.jpg" class="image">

https://cdn2.cdnme.se/cdn/7-1/2656909/images/2012/pic_50032aa5e087c353a2000021.jpg">https://cdn1.cdnme.se/cdn/7-1/2656909/images/2012/pic_50032aa5e087c353a2000021.jpg" class="image">

https://cdn2.cdnme.se/cdn/7-1/2656909/images/2012/pic_50032aaaddf2b338b600001f.jpg">https://cdn1.cdnme.se/cdn/7-1/2656909/images/2012/pic_50032aaaddf2b338b600001f.jpg" class="image">

https://cdn1.cdnme.se/cdn/7-1/2656909/images/2012/pic_50032aace087c34eb7000066.jpg">https://cdn3.cdnme.se/cdn/7-1/2656909/images/2012/pic_50032aace087c34eb7000066.jpg" class="image">

https://cdn3.cdnme.se/cdn/7-1/2656909/images/2012/pic_50039b44e087c308e90006fa.jpg" class="image">

https://cdn2.cdnme.se/cdn/7-1/2656909/images/2012/pic_50039b53ddf2b365820006ba.jpg" class="image">

Tystnaden

Tystnaden, eller snarare bristen på ord, beror på att ingenting super konstigt hänt mig denna vecka, än ialf. Sist vi talades vid hade jag alltså typ eldat upp min lägenhet, blivit daskad på rumpan och känt mig som sexton igen när jag va tvungen att smyga upp på mitt rum i mina föräldrars hus. Dagens status, eller snarare veckans status är ganska stabil, jag känner mig fortfarande som sexton, relita har börjat sanera min lägenhet och med lite tur kanske jag i helgen kan återförenas med mitt hem. Folk säger ju att det kan vara bra med pauser ibland, att det kan stärka förhållandet, och det kanske är aktuellt, då jag själv, om jag va min lägenhet, hade tagit detta att jag typ försökte elda upp mi casa, som en djup besvikelse, jag hade blivit sårad. Och självklart tänker jag göra ALLT i min makt för att återfå förtroendet igen, jag ska köpa blommor (det mest obligatoriska när man sårat någon, ialf om man är man och i mitt och min lägenhets förhållande är jag nog den manlige), jag ska tända massor av ljus, sätta på min "love" playlist på spotify på behaglig volym, vi ska vara bara vi, ha lite egen tid, även kallad i förhållanden "quality time", och om det fortfarande är en fnurra på tråden, trots allt ovanstående, ska jag laga en god middag! Jag ser detta som en nystart! (och innerst inne är jag liiiite glad att detta hände för jag behövde en storstädning) Vi kommer bli sådär härligt nyförälskade, allt kommer flyta på och vi kommer leva i harmoni.. Ett tag, tills den där "jag är så kär" bubblan spricker och man ramlar in på dom gamla slitna hjulspåren igen. Så summasumarum, om du har ett förhållande som är lite knakigt, torrkoka det i sisådär 12 timmar, ta en paus, låt nån annan "städa upp" efter dig, låt det vara en stund till och vips! Ni kommer få pirr i magen igen, känns som första gången ni ses, ni kommer ha den där oförglömliga första natten ihop IGEN!!! Magiskt. Sen vill jag berätta vad som igår hände på mitt jobb, för givetvis har det hänt något, det är min lott i livet att ganska ofta få vara med om pinsamma och märkliga ting. Jag kallar, som jag i 5 år, 30 gånger om dagen, gör, in en bil. Och in kommer det en bil, med en man, som jag tydligen hade besiktat åt innan, för han kommer ihåg mitt namn och jag, som man gör när folk man själv inte känner igen känner igen en själv, spelar med och leker polers. Han börjar med att kommentera att jag är barfota.. (modeguden förlåt mig men ja, jag har foppatofflor på jobbet) jag svarar, med ena ögonbrynet lite höjt och frågande röst: öööhmm ja, sen förklarar jag att jag, efter min helg i Stockholm gått 25 minuter i 15cm klack och fått hemska, HEMSKA, skavsår. Han ler, jag blir besvärad. Sen följer en MYCKET märklig konversation/besiktning- kom in i ert teater moode nu och se denna monolog framför er. Kund: oj, 15cm klackar (med nästan kåt röst) det låter ju riktigt snyggt. Jag: ööhhmm ja, jag blir lång ialf (lätt besvärad stämma) Kund: Ser att du har turkost nagellack.. Väldigt fint (mer intensiv kåt röst) Jag: eehhh ja, man lär försöka va lite kvinnlig trots blåställ (från lätt besvärad till besvärad stämma) Här sätter jag mig i bilen och kunden sätter sig på huk brevid fast utanför och stirrar på mina fötter. Kund: Har du plåster på fötterna (nu sitter han alltså bredvid mig och SPANAR IN mina fötter) Jag: ööhhmm eehh näää (hjälp) Kund: Din pojkvän måste ha gillat dig i dina klackar Jag: Ja! (Thank god 4 imaginary boyfriends) Jag kör runt bilen och han möter upp mig i bromshallen, jag stiger ur och är på väg in för att skriva ut protokoll när han säger: Och när har du tid för middag med mig? Min reaktion, efter att ha känt mig illa till mods och tänk, han MÅSTE driva med mig, blir att jag vänder mig mot honom och ASFLABBAR, jag skrattar honom rakt upp i ansiktet, tänker- kul skämt grabben! Så tänkte INTE han, han var seriös, och den pinsamma stunden som inträffade var bland det värsta jag varit med om. ALDRIG har det tagit så lång tid att få ut ett protokoll...... Jag vill tillägna detta inlägg till min snygga vän Nanette. This one is 4 you! XoXo

Nattliga funderingar

Okej, nu tänker ni, ånej hon bloggar kl halv fyra EN HELG!! Katastrof, man ska INTE blogga på fyllan. Men oroa er inte, för den här flickan har inte förtärt en droppe alkohol sen sist, vilket var förra helgen! Jag har visserligen vistats bland alkohol, men den har icke runnit ner i min strupe. Nej för idag, har jag gjort det man absolut inte borde göra, gått ut, och nu snackar vi inte gå ut på promenad utan ut som ut på krogen, nykter! Det va ungefär som jag hade tänkt mig, svinigt, illaluktande (dock inte värre än min lägenhet), häpnadsväckande, avskräckande, återkommande (då fulla människor har en förmåga att ta upp samma grejer om och om igen) och sist, men inte minst, något jag förmodligen inte kommer göra om! Så när klockan slog 02.22 var det dags för denna klösa Maja att ta sina lurviga mot bilen och köra norrut och hem.. Fast vänta, hon har ju inget hem.. Nej och nu till nästa grej, jag bor, som dom flesta förstått, hemma hos mina föräldrar pga obeboelig lägenhet. Det är helt underbart att få bo hos mina päron och dom är, utan minsta tvekan, dom bästa som finns, men, vissa grejer, som man tar för givet när man bor själv, är inte längre givna. Som tex att jag, vid 24 års ålder känner att jag kanske borde messa mamma och säga att jag kommer hem senare (när hände det senast liksom?!), att när jag väl kommer hem så är det dags för den obligatoriska "jag måste vara tyst så jag inte väcker dom eftersom jag kommer hem kvart i tre" smyget, som man typ totalt tappat förmågan att göra eftersom man inte behövt göra det dom senaste sex åren. Och när man tror att man lyckats med smygeriet blir man törstig, shit, fixar dricka, yes dom vaknade inte, och sen blir man, givetvis, eftersom man druckit, kissnödig, fan, går på toa, måste spola, trycker försiktigt på spolknappen för att man fått för dig att det skulle låta mindre då?!, win, dom sover än, okej, dags att tvätta händerna, minimalisk stråle för minsta ljud, jag börjar få hybris då jag hör pappa snarka = ingen blev störd, av med linser för att sen hoppa i säng, okej, bara trappan kvar sen är jag i mål, fan, vart är trappan?! Inga linser betyder total blindhet, måste leta efter glasögon, känna sig fram, krasch, vad var det som ramla, fumlar runt, känna sig fram, slå i huvudet, svära, oroliga mummel från föräldrarnas rum, yes ett par brillor, fan inte mina, leta vidare, ha ner något mer, svära mer, för att tillslut hitta rätt! Köra en freeze för att höra om dom vaknade................ Glädjen när man inser att dom inte gjorde det. Bara trappan kvar, den som ingen gått i sen jag, för sex år sen, flyttade hemifrån. Så många gånger som jag gjort detta förr, det va som att möta sin fiende i en gladiator arena. Jag stannade till, kollade på trappan, kan svära på att den kollade tillbaka, bakgrundsmusik ala fighting film i mitt huvud, och så möts vi igen... Trappan vs Ida = 1-0.. Det gick inte att inte låta, varje, och jag menar verkligen varje, trappsteg lät. Men nu ligger jag här, i min gamla säng, i mitt gamla flickrum och känner mig besegrad!

Uppdatering


En snabb uppdatering om hur det går i mitt äggstinkande, hemlösa liv.
Jag ringde försäkringsbolaget, beredd att ta strid, och berättade med barsk röst att jag minsann inte tänker finna mig i detta! Jag kan inte bo i MIN lägenhet, jag har inte tid att tvätta alla mina kläder eftersom det kommer ta mig FYRA VECKOR osv.. Och han säger vi löser det. VA?! Jag behövde inte ens ta till det tunga artilleriet, jag behövde inte höja min redan rätt ansträngda röst, han sa ja direkt!

Så nu, ett par timmar senare, har trevligaste jäntan från relita, varit här och hämtat min nyckel, jag behöver inte göra NÅGONTING. Inte ett smack! Dom kommer sanera, tvätta, städa, och någon gång nästa vecka kommer jag få flytta in i min lägenhet som den va b.ä (before äggincidenten).

Mitt liv gick från misserabelt till alla tiders på två timmar. Detta måste givetvis firas! Så gott folk, vi kanske ses ute i vimlet!

Kaos och Katastrof

 
Som ni läste i tidigare inlägg så hade jag en äggincident i tisdags, denna äggincident har ställt till det för mig, jag vet inte om jag bara var ETREMT trött i tisdags morse när jag vaknade eller om jag faktiskt hade blivit rökfrgiftad för jag fattade inte riktigt vad som hade hänt förns jag kom hem efter jobbet och kände lukten... Och lukten är inte av denna värld. Det är det VIDRIGASTE jag känt.
Detta hände natten till onsdag och jag har nu fått flytt hem till mina föräldrar för det är omöjligt att leva i mitt hem.
 
Jag måste tvätta allt, ALLT, gardiner, sofföverdrag, sängkäder, alla mina kläder, alla jackor, ja allt som är av tyg. Jag måste tvätta väggarna och taket, byta ut skumgummit i soffan, madrassen i sängen. Jag bryter ihop.
Seriöst, när jag insåg detta idag började jag nästan grina.. vafan skulle jag somna för.
 
Och mitt upp i mitt totalt misserabla tillstånd börjar min förbannade granne sjunga och spela på sin gitarr.... mysigt tänker ni, nej säger jag, jag tyckte det va jätte mysigt i början, för fyra månader sen, men nu, efter att han VARJE DAG, spelar på den där gitarren från helvetet, har jag totalt ledsnat ur. Jag satt där i min äggrökskadade lägenhet, på bristningsgränsen, och han börjar spela..... Jag va sekunder från att gå upp till hans lägenhet, stoppa en strumpa i hans mun och krossa hans gitarr. Men jag behärskade mig.
 
Ikväll laddar jag inför att imorgon ringa och ta strid med försäkringsbolaget. Jag vill ha tillbaka mitt hem och jag vill ha det nu!
 
 
Sen vill jag förtälja för er vad som igår kväll, under min power walk i Uppsala stad, hände mig. Jag går, i godan ro, med Anja Perssons rätt träliga röst i hörlurarna, förbi korskyrkan och ett gäng ungdomar (ni förstår hur gammal jag börjar bli som beskriver dom som ungdomar?!!) som röker. Tänker inte mer på det och går vidare, HELT PLÖTSLIGT, utan minsta förvarning, cyklar en av dessa killar förbi mig och DASKAR MIG PÅ RÖVEN!!!!
NÄR blev det okej?! Händer sånt här på riktigt?!
Ja tydligen, och det hände mig.
Jag blev sjukt paff och typ stannade, tog av mig hörlurarna, lyfte upp hakan från knäna efter att ha tappat den totalt, fick en kort sinnenförvirring- va gör jag nu?! springer jag efter honom och slår tillbaka? Ringer jag polisen (och stämplar mig officiellt som en åldring) ska jag skrika fula ord (och bli fjorton igen) eller ska jag skratta och gå vidare?
Jag skrattade och gick vidare, och jag kollade över min axel mer än en gång.
 
Jag kunde fortsätta min power walk utan att, igen, bli antastad. Jag kom hem till något man inte längre kan kalla hem och till sist har jag nu även fått förståelse för hur sopgubbar, folk i u-länder utan sophantering och avlopp, har det. Imorgon är det fredag och jag håller tummar och tår att dom på länsförsäkringar säger att dom ska lösa alla mina problem, utan tjaffs och krusiduller. ,
 
Over and Out- nu ska jag sprida min äggodör, som fastnat i mina porer, i mina underbara pärons hus <3
 
 
 

Typiskt mig...

 
Igår, var det tisdag, och på tisdagar tränar jag i grupp, ja ni hörde rätt, ett gäng käcka brudar som i grupp gör olika övningar. Det är precis som man tror att det är, lite små töntigt, fast kul! Så igår skulle vi träna vid årstakullen, springa upp och ner så fort man kan, och som vi sprang, men här någonstans måste jag ha tagit ett för stort steg för det small till och min ljumske och jag blev ovänner, inget litet små tjaffs utan på riktigt ovänner. Men som den stolta höna jag är fortsatte jag och i takt med att mina spring resultat blev sämre blev även ljumsken det.
 
Frid och fröjd, trodde jag, blev vi klara och det var dags för promenaden hem, gick förbi Årstahallen och köpte "bara det viktigaste" och ryggsäcken vägde efter detta lilla pit stop i runda slängar 10kg.
Det var FRUKTANSVÄRT och hade inte fru Sultan berättat så roliga historier hade jag börjat grina av smärta (jag överdriver faktiskt inte nu).
 
Väl hemma så yr jag runt i vanlig ordning, duschar, kommer på den geniala ideen att jag ska koka ägg, klockan är nu ca 20,30 och jag sätter på plattan och går sen till soffan och tvn för att invänta äggen (som jag aldrig använder äggklocka till utan freestylar) och jag vet inte om det va tränigen, ljumsken eller värmen som gjorde det men jag somnar, SOM EN STOCK! Observera att äggen fortfarande står på plattan och jag har dunat in för en gemytlig dejt med john blund.
 
Och som jag sover, jag sover tills min chef, kl 07,39 ringer och väcker mig.........
PANIK!! Jag rusar upp ur soffan, helt loco i huvudet, in i badrummet, på med linser, in i köket.... I köket där mina ägg har stått på plattan sen halv nio kvällen innan..... Man kan inte ens kalla dom ägg längre och det var förmodligen sekunder från att dom skulle fatta eld. Men eftersom jag är så jävla borta i huvet reagerar jag knappt över detta, tar bort dom från plattan bara, går in i vardagsrummet där allting är typ grått, det är liksom som att det är disigt, jag tänker, fan är linserna smutsiga och går in i badrummet, tar ut dom och rengör dom, går ut i vardagsrummet igen, fortfarande dis. Då slår det mig att det är äggdis... Att allt kommer lukta ägg i mitt hem... Att det hade kunnat börja brinna.
 
Jag kom en timme sent till jobbet, men jag hade lika gärna inte ha kommit alls, om äggguden inte varit med mig. Och mamma sa att hon skulle köpa en äggklocka till mig, vilket kanske kan vara en bra ide.
 
 

Saker jag vill göra

 
Sommaren är här, ialf det vi i Sverige får nöja oss med att kalla sommar, och på sommaren, i normala fall, har man semester.. Men inte jag, för den som spar han har, och jag ska ju ut på en långsemester i början av nästa år och då är det bra att ha. Men så här i semestertider är det lite svårt att hålla sig motiverad på jobbet, alla ens vänner har semester, man ser glada facebook uppdateringar, och det enda ens kollegor pratar om är att dom snart går på semester. Jaha, försöka hålla modet uppe är mitt mission denna sommar, och för att göra det så tänkte jag skriva en liten lista på saker jag vill göra på min lediga tid, som är efter 16,00 varje vardag och samtliga helger, och sen kan ni, mina vänner välja vad på listan ni vill göra med mig. Bra va!
 
Idas "detta vill jag göra i sommar lista"
 
  • Hänga mycket och länge i Stockholm- traska runt, äta glass, åka båt, gå på grönan, hitta magiska platser, träffa magiska människor, äta mat, dricka öl och ha det bra.
  • Åka till Sigtuna och strosa runt
  • Hitta en klippa vid vattnet som ingen annan hittat som blir våran plats. Där vill jag ligga och hångla och ha det bra.
  • Ha sena spelkvällar med ett eller två glas vin och prata massa strunt i Camillas föräldrars kolonilott.
  • Spela kubb (jag har ett på balkongen som bara står och väntar)
  • Hänga i Öregrund
  • Åka på loppisar
  • Mysa i Matts och Emmas magiska sommarstuga
  • Äta jordgubbar och hallon
  • Bada när vattnet, någonstans, har passerat 22 graders sträcket
  • Fiska
  • Fira Martina, träffa Martina, umgås med Martina <3
  • Gå på Cams och Petts magnifika tre dagars kalas i skärgården <3
  • Bli overkligt brun
  • Grilla korv
Listan kommer säkert växa, för det finns egentligen inget jag inte vill göra så länge jag får göra det med dom som betyder något.
 
Och ni, jag väntar med spänning på alla era sms och samtal om när och vart vi ses.
Detta kommer, trots min totala avsaknad av semester, bli en GRYM sommar!
 
Ps. Om nån random, snygg, kille av nån anledning skulle läsa min blogg, stalka gärna upp mig så kan vi göra punkt 3 tillsammans. Ds