Igår, var det tisdag, och på tisdagar tränar jag i grupp, ja ni hörde rätt, ett gäng käcka brudar som i grupp gör olika övningar. Det är precis som man tror att det är, lite små töntigt, fast kul! Så igår skulle vi träna vid årstakullen, springa upp och ner så fort man kan, och som vi sprang, men här någonstans måste jag ha tagit ett för stort steg för det small till och min ljumske och jag blev ovänner, inget litet små tjaffs utan på riktigt ovänner. Men som den stolta höna jag är fortsatte jag och i takt med att mina spring resultat blev sämre blev även ljumsken det.
Frid och fröjd, trodde jag, blev vi klara och det var dags för promenaden hem, gick förbi Årstahallen och köpte "bara det viktigaste" och ryggsäcken vägde efter detta lilla pit stop i runda slängar 10kg.
Det var FRUKTANSVÄRT och hade inte fru Sultan berättat så roliga historier hade jag börjat grina av smärta (jag överdriver faktiskt inte nu).
Väl hemma så yr jag runt i vanlig ordning, duschar, kommer på den geniala ideen att jag ska koka ägg, klockan är nu ca 20,30 och jag sätter på plattan och går sen till soffan och tvn för att invänta äggen (som jag aldrig använder äggklocka till utan freestylar) och jag vet inte om det va tränigen, ljumsken eller värmen som gjorde det men jag somnar, SOM EN STOCK! Observera att äggen fortfarande står på plattan och jag har dunat in för en gemytlig dejt med john blund.
Och som jag sover, jag sover tills min chef, kl 07,39 ringer och väcker mig.........
PANIK!! Jag rusar upp ur soffan, helt loco i huvudet, in i badrummet, på med linser, in i köket.... I köket där mina ägg har stått på plattan sen halv nio kvällen innan..... Man kan inte ens kalla dom ägg längre och det var förmodligen sekunder från att dom skulle fatta eld. Men eftersom jag är så jävla borta i huvet reagerar jag knappt över detta, tar bort dom från plattan bara, går in i vardagsrummet där allting är typ grått, det är liksom som att det är disigt, jag tänker, fan är linserna smutsiga och går in i badrummet, tar ut dom och rengör dom, går ut i vardagsrummet igen, fortfarande dis. Då slår det mig att det är äggdis... Att allt kommer lukta ägg i mitt hem... Att det hade kunnat börja brinna.
Jag kom en timme sent till jobbet, men jag hade lika gärna inte ha kommit alls, om äggguden inte varit med mig. Och mamma sa att hon skulle köpa en äggklocka till mig, vilket kanske kan vara en bra ide.