Har idag farit runt till några av Fantas vänner och dessa vänner som jag fått träffat idag är inte som mina vänner.. För alla dessa vänner har en sak gemensamt- dom är alla över 65 år.
Alla är super trevliga och väldigt lätta att prata med men jag fastnade speciellt för två av dom, ett äldre par, Arlene och Harald. Arlene är född 1928, och jag gissar att Harald är född där i krokarna också. Dom är från New York men flyttade hit till Portales då två av deras söner (dom har sju barn, 4 flickor och 3 pojkar) gick i skolan här.
Sen jag kom hit och träffade Fanta så har vi pratat mycket om hur olika det är här och i Sverige, tex reagerade jag på att det va kyrkor ÖVERALLT, och nu snackar vi inte kyrkor som i Sverige utan typ vanliga hus, byggnader, som det står church på, och då berättar Fanta att alla är troende och man behöver inte en fin kyrka som vi har utan bara ett hus dit du kan gå och be. Söndagar är heliga då majoriteten går till kyrkan.
Jag sa så att jag inte va troende, jag tror inte på Gud, och Fanta kollar på mig och frågar "vad tror du på då?" Jag svarar att jag inte tror på något.. " men något måste du tro på, jag tror inte nödvändigtvis att Gud finns men jag tror det finns en högre makt, om du inte tror på något, vad är då meningen med livet? Hur ska du kunna uppfostra dina barn?" . Detta är svaret jag får. Jag tänker en stund, " jag tror på karma".
För det gör jag.. Jag tror att om jag gör något bra får jag det tillbaka, kanske inte av den jag hjälpte och kanske inte direkt, kanske inte ens att det är jag som får det tillbaka, men jag får det tillbaka, i någon form.
Så idag när vi va hos Arlene och Harald så frågade dom hur bröllopet va (som vi va på i helgen) och sen frågade dom hur det va i Sverige.
Jag sa att det inte är så noga, man skaffar barn utan att vara gift, förlovar sig utan att för den sakens skull gifta sig och att fråga pappan lov?! Aldrig hört någon göra det. Arlene såg nästan chockad ut och sa att det bara handlar om att man är feg för att binda sig- antingen är det true love eller så är det inte!
Sen berättade hon att en av hennes söner (och glöm nu inte att hon är 85 så det är ingen 20 årig son vi pratar om) har flickvän men inte är gift och när dom kommer på besök får dom sova i separata sovrum.
Jag vet inte om det är för att jag är här, om jag blivit äldre eller om det är för jag hittat kärleken i mitt liv men för första gången förstår jag, för första gången känner jag att jag vill gifta mig, jag vill ha en familj, jag vill ha något att tro på. Jag menar inte att jag på något vis vill eller kommer bli troende men jag kan nu se det fina i det.
Och jag förstår det där med commitment, att när man är i en relation är det faktiskt ett typ av åtagande, ett engagemang och man borde ta det seriöst. Varför vara med någon du inte ser en framtid med?