Slut på resan krönikan



Exakt för fem månader och fem dagar steg jag på ett flygplan som tog mig till Thailand, och om exakt tre timmar och fyrtio minuter stiger jag på ett flygplan som tar mig tillbaka till Sverige.

Under dom här fem månaderna och fem dagarna har jag hunnit med en hel del, jag har varit i sex olika länder, sexton olika städer. Jag har flygit femton gånger, sovit på trettioen olika hotell och hostel, fått besöka sjukhus två gånger, blivit mordhotad två gånger på en vecka. Jag har kört olika fordon i länder där dom inte har regler, där man sitter i fel sida av bilen och kör på fel sida av vägen, jag har skrattat, jag har gråtit. Jag har mött människor jag aldrig skulle ha mött annars, jag har sett livssituationer och naturfenomen jag inte trodde existerade. Jag har volontärarbetat, jag har sovit under bar himmel, jag har simmat med sköldpaddor, sett fiskar i färger jag inte kan namnet på. Jag har lärt mig saker om mig själv som jag både älskar och hatar. Jag har ändrat mina värderingar, jag har sett saker jag önskar jag aldrig behöver se igen och saker jag vill visa alla jag känner. Jag har blivit rik på erfarenhet och fattig i plånboken. Jag har sett så vacker natur att ingen kamera i världen kan göra den rättvisa.

Men framförallt har jag saknat mina nära och kära, och nu sitter jag här, cirka tjugofyra timmar bort från dom, och tårarna sprutar.
Känslorna man känner efter en sån här grej går inte att beskriva. Jag är överväldigad och evigt tacksam att jag fått chansen att vara med om allt det här.
Jag har aldrig i mitt liv längtat så mycket efter en kram av mamma och pappa.

Bobo, kung buris, Kathee, Julia, Karin, Philip, Oliver, alla på ReEarth men framförallt du Simon, Fanta och alla dina vänner, Ed, Tia, Rebecca, Linda, Petra, Matthew, Jezza, Nathe, Scarts, Aly, min älskade bror, mina underbara föräldrar, min fantastiska moster Agneta, mina BÄSTA vänner Camilla och Martina, alla er jag inte kommer ihåg namnet på, alla er jag aldrig fick veta namnet på och alla er jag kan namnet på men inte tänker nämna- TACK för att ni gjort min resa till något jag aldrig kommer glömma!

Kommentera inlägget här :