Hawaii- AMAZING!!
Jag har under min vistelse i Hawaii gjort följande: mötte Becca på flygplatsen- ett KÄRT återseende och WOW va hon va snygg!! (Hon har, genom att byta kost, gått ner 12 kilo- GRYMT!), vi tog en taxi till vårt hostel som va fenomenalt! Slängde in grejerna och begav oss ut i natten. Hamnade på en irländsk pub (där man fick röka inne!! HURRRA) som
senare visade sig bli vårt stammis hak.. Dagen efter var det stranden som gällde- waikiki beach, kritvita stränder, ljuvligt vatten, surfare, soldyrkare.. Ja helt underbart!
Och så här fortsatte det några dagar tills vi äntligen, tog oss ut på vår första turist attraktion- Pearl Harbour! Det va både häftigt och sorgligt.. Men jag är glad att vi såg det.
Vår andra (och min sista) turist attraktion va maunawili falls.. Och detta visade sig bli en riktig resa.. Det började med att vi (Becca gick upp typ 6 varje morgon, vilket är HELT sjukt) steg upp typ 7 för att ta bussen vid 8 (för man va tvungen att ta tre olika bussar dit) så vi hoppar på första bussen, nr 8, och tog oss till ala moana shopping center där vi väntade ca 50 minuter på nästa buss, nr 56, efter ca 25 minuter var det dags att hoppa av för att ta sista bussen, nr 70.
Så vi hoppar av och går dit vi tror bussen går men väl där står det inget nr på busshållsplatsen, så vi går tillbaka dit vi hoppat av och ser att nr 70 står där, bra tänker vi.
10 minuter senare kommer buss nr 70 och vi stiger på, 5 minuter senare inser vi att vi åker åt fel håll, frågar chauffören och han säger att detta är korrekt men att vi kan sitta kvar om vi vill för han kommer till maunawili om ca två timmar- ALDRIG tänker vi, vi hoppar av och tar nästa buss nr 70 dit (orka sitt och vänta på en buss två timmar liksom).
Så vi hoppar av och går till andra sidan vägen och väntar... Buss nr 56 kommer...... Nr 57 kommer... 60..... 56 igen.... 57 igen..... En till 56... VAFAN.... Två timmar senare kommer 70..... Samma chaufför som när vi åkte åt fel håll...... PINSAMT!
Vi kom fram och busschauffören gav oss gratis biljetter för hemresan (så himla snällt!!)
Och här började en resa som va på liv och död! Det va en 3 kilometers tur (enkel resa) och det tog oss 1 timme... En timme, 28 nära döden upplevelser, lera upp till låren, gråt och skratt. Efter 20 minuter och mina första 3 klotningar va jag så jävla missnöjd och blängde surt på Becca (då detta va hennes idé). Men efter att ha gått ytterligare 40 minuter, korsat två forsar och skurit upp tån va vi framme vid en av dom vackraste platser jag sett... Maunawili falls.. Vattenfall, sötvatten oas, träd, lianer och folk som hoppade från 20 meter höga klippor... Allt det jobbiga försvann (det är detta jag tror händer när man föder barn, gör pissont men när man ser det lilla livet..) och jag va såååå tacksam att Becca tvingat med mig.
Efter en och en halv timme kände vi att det va dags att dra hem men icke,
då va det en tjej som brutit foten mitt ute i denna djungel/skog och en helikopter var tvungen att hämta henne, och det är inte direkt så att helikoptern kan landa utan dom fick helt sonika fira ner en ambulansman som fick ta med henne upp.. Super trist för henne men verkligen häftigt för oss att se.
Väl ute ur denna djungel, nu med lera upp till öronen efter ytterligare ett par (läs 10) klotningar till, satte vi oss snällt vid busshållsplatsen och väntade. Då kommer det en pickis och stannar, frågar om vi vill ha skjuts- ja tack! Upp på flaket och där satt vi och mådde! Han släppte av oss vid en busshållsplats och 40 minuter senare var vi äntligen hemma!
Alltså alla, verkligen ALLA, är så snälla och hjälpsamma i USA..
Efter detta blev det mest strandhäng, lite fest, möten med fantastiska, roliga, märkliga och skrämmande människor..
Jag kommer definitivt resa tillbaka till Hawaii nån gång i mitt liv, jag har under mina tio dagar där bara sett en bråkdel av allt som finns att se, men jag är tacksam att jag fått sett och varit med om allt jag hann med.
Just nu är jag hos min "syster" i Portales- New Mexico och har även hunnit med ett bröllop i El Paso, men det skriver jag om i nästa inlägg.
Hej!
Kommentarer :
#2:
Ida
Åh tack :) ja det är verkligen ett äventyr det här. Självklart ses vi på vägarna ;)
Och nu när sommaren kommit till Sverige så är jag lite avundsjuk på er!
Kram
Super kul att läsa om dina äventyr!!! Vilka minnen du får, underbart!! Såklart sååå avundsjuk! ;)
skrivenHa en fortsatt bra resa så hoppas jag vi ses nått på vägarna i sommar! Kram!!