idahellstroms

New zeeland.... det är vart jag befinner mig just nu.. Känns lite som att detta bara är ett pit stop, som ett vänterum inför nästa anhalt, som i mitt fall är Hawaii.

Det är ganska kallt och regningt, jag bor pa ett stort hostel med alla dessa märkliga människor och jag känner mig inte alls som en backpacker, jag ser ingenting gemensamt med dessa något märkliga figurer jag ser. Jag vill inte prata med dom, jag vill inte veta vad dom gjort och vad dom ska göra. Jag vill vara ifred och jag vill sova. Och det är det jag gjort sen jag kom hit.

Jag kom hit i torsdags morse, alldeles for tidigt för någons bästa. Kom fram till mitt hostel, kunde inte checka in förns om fem timmar så jag la mig på en soffa i deras såkallade ”lounge room” och somnade. Vaknade och jag kunde checka in. Jag hamnade i ett rum där en ljuvlig liten engelska bodde och eftersom jag måste ha bra karma så har hon två jobb, ett på dagarna mellan 8-17 och sen ett servitris jobb mellan 18-23 så jag är för det mesta ensam.

Men så i fredags bestämde jag mig för att ge mig ut och kolla om jag kunde kolla footy (jag har efter nästan två månader i aussie blivit hjärntvättad att gilla denna sport och efter ca 25 matcher har jag även lärt mig reglerna och trot eller ej, även börjat uppskatta sporten) någonstans, givetvis gick detta inte då det var en stor rugbymatch i nz. Hur som så går jag ut för att röka en cigg där jag möter en liten maorier. Han visar sig 10 minuter senare vara 18 år och hans namn är Tia. Vi pratar och disskuterar om olikheterna mellan Sverige och Nz och jag har en riktig trevlig pratstund. Efter ett tag (när ölen tagit slut) bestämmer vi oss för att gå vidare och han visar mig runt i Auckland.

Efter ett tag hamnar vi på en irländsk pub där vi träffar ett gäng killar som vi hänger med. Vi blir ganska så berusade och när jag går ut for att röka en cigg möter jag den kanske märkligaste människa jag mott i mitt liv, vi börjar ialf prata och efter ca 5 minuter frågar han om jag vill med till en klubb ingen annan vet om, full i hågen låter ju detta FANTASTISKT kul och jag säger givetvis ja. Tia, min lilla maorier, får höra att han inte kan folja med men väljer endå att åka med i taxin för att se att jag kom fram säkert, hur gulligt är inte detta?!

Vi kommer fram och jag entrar en värld jag inte visste fanns, en underground heavy metal club med så märkliga människor.. det går inte att beskriva och jag tror jag även gör bäst i att inte berätta allt jag såg..

Flera timmar senare, runt sex på morgonen trippar jag hemåt och när jag kommer fram till entren till mitt hostel så ser jag ett ansikte jag känner igen, det är Tia, han ville bara se att jag kom hem ordentligt. SA JÄVLA FINT!!

När han sett att jag kommit hem och försäkrat sig att allt är okej åker han hem.



Jag har aldrig i mitt liv känt mig så trygg fast jag varit ensam, i en ny stad, på andra sidan jorden. Otroligt.