Okej, nu tänker ni, ånej hon bloggar kl halv fyra EN HELG!! Katastrof, man ska INTE blogga på fyllan. Men oroa er inte, för den här flickan har inte förtärt en droppe alkohol sen sist, vilket var förra helgen! Jag har visserligen vistats bland alkohol, men den har icke runnit ner i min strupe. Nej för idag, har jag gjort det man absolut inte borde göra, gått ut, och nu snackar vi inte gå ut på promenad utan ut som ut på krogen, nykter! Det va ungefär som jag hade tänkt mig, svinigt, illaluktande (dock inte värre än min lägenhet), häpnadsväckande, avskräckande, återkommande (då fulla människor har en förmåga att ta upp samma grejer om och om igen) och sist, men inte minst, något jag förmodligen inte kommer göra om! Så när klockan slog 02.22 var det dags för denna klösa Maja att ta sina lurviga mot bilen och köra norrut och hem.. Fast vänta, hon har ju inget hem.. Nej och nu till nästa grej, jag bor, som dom flesta förstått, hemma hos mina föräldrar pga obeboelig lägenhet. Det är helt underbart att få bo hos mina päron och dom är, utan minsta tvekan, dom bästa som finns, men, vissa grejer, som man tar för givet när man bor själv, är inte längre givna. Som tex att jag, vid 24 års ålder känner att jag kanske borde messa mamma och säga att jag kommer hem senare (när hände det senast liksom?!), att när jag väl kommer hem så är det dags för den obligatoriska "jag måste vara tyst så jag inte väcker dom eftersom jag kommer hem kvart i tre" smyget, som man typ totalt tappat förmågan att göra eftersom man inte behövt göra det dom senaste sex åren. Och när man tror att man lyckats med smygeriet blir man törstig, shit, fixar dricka, yes dom vaknade inte, och sen blir man, givetvis, eftersom man druckit, kissnödig, fan, går på toa, måste spola, trycker försiktigt på spolknappen för att man fått för dig att det skulle låta mindre då?!, win, dom sover än, okej, dags att tvätta händerna, minimalisk stråle för minsta ljud, jag börjar få hybris då jag hör pappa snarka = ingen blev störd, av med linser för att sen hoppa i säng, okej, bara trappan kvar sen är jag i mål, fan, vart är trappan?! Inga linser betyder total blindhet, måste leta efter glasögon, känna sig fram, krasch, vad var det som ramla, fumlar runt, känna sig fram, slå i huvudet, svära, oroliga mummel från föräldrarnas rum, yes ett par brillor, fan inte mina, leta vidare, ha ner något mer, svära mer, för att tillslut hitta rätt! Köra en freeze för att höra om dom vaknade................ Glädjen när man inser att dom inte gjorde det. Bara trappan kvar, den som ingen gått i sen jag, för sex år sen, flyttade hemifrån. Så många gånger som jag gjort detta förr, det va som att möta sin fiende i en gladiator arena. Jag stannade till, kollade på trappan, kan svära på att den kollade tillbaka, bakgrundsmusik ala fighting film i mitt huvud, och så möts vi igen... Trappan vs Ida = 1-0.. Det gick inte att inte låta, varje, och jag menar verkligen varje, trappsteg lät. Men nu ligger jag här, i min gamla säng, i mitt gamla flickrum och känner mig besegrad!