idahellstroms

Tystnaden, eller snarare bristen på ord, beror på att ingenting super konstigt hänt mig denna vecka, än ialf. Sist vi talades vid hade jag alltså typ eldat upp min lägenhet, blivit daskad på rumpan och känt mig som sexton igen när jag va tvungen att smyga upp på mitt rum i mina föräldrars hus. Dagens status, eller snarare veckans status är ganska stabil, jag känner mig fortfarande som sexton, relita har börjat sanera min lägenhet och med lite tur kanske jag i helgen kan återförenas med mitt hem. Folk säger ju att det kan vara bra med pauser ibland, att det kan stärka förhållandet, och det kanske är aktuellt, då jag själv, om jag va min lägenhet, hade tagit detta att jag typ försökte elda upp mi casa, som en djup besvikelse, jag hade blivit sårad. Och självklart tänker jag göra ALLT i min makt för att återfå förtroendet igen, jag ska köpa blommor (det mest obligatoriska när man sårat någon, ialf om man är man och i mitt och min lägenhets förhållande är jag nog den manlige), jag ska tända massor av ljus, sätta på min "love" playlist på spotify på behaglig volym, vi ska vara bara vi, ha lite egen tid, även kallad i förhållanden "quality time", och om det fortfarande är en fnurra på tråden, trots allt ovanstående, ska jag laga en god middag! Jag ser detta som en nystart! (och innerst inne är jag liiiite glad att detta hände för jag behövde en storstädning) Vi kommer bli sådär härligt nyförälskade, allt kommer flyta på och vi kommer leva i harmoni.. Ett tag, tills den där "jag är så kär" bubblan spricker och man ramlar in på dom gamla slitna hjulspåren igen. Så summasumarum, om du har ett förhållande som är lite knakigt, torrkoka det i sisådär 12 timmar, ta en paus, låt nån annan "städa upp" efter dig, låt det vara en stund till och vips! Ni kommer få pirr i magen igen, känns som första gången ni ses, ni kommer ha den där oförglömliga första natten ihop IGEN!!! Magiskt. Sen vill jag berätta vad som igår hände på mitt jobb, för givetvis har det hänt något, det är min lott i livet att ganska ofta få vara med om pinsamma och märkliga ting. Jag kallar, som jag i 5 år, 30 gånger om dagen, gör, in en bil. Och in kommer det en bil, med en man, som jag tydligen hade besiktat åt innan, för han kommer ihåg mitt namn och jag, som man gör när folk man själv inte känner igen känner igen en själv, spelar med och leker polers. Han börjar med att kommentera att jag är barfota.. (modeguden förlåt mig men ja, jag har foppatofflor på jobbet) jag svarar, med ena ögonbrynet lite höjt och frågande röst: öööhmm ja, sen förklarar jag att jag, efter min helg i Stockholm gått 25 minuter i 15cm klack och fått hemska, HEMSKA, skavsår. Han ler, jag blir besvärad. Sen följer en MYCKET märklig konversation/besiktning- kom in i ert teater moode nu och se denna monolog framför er. Kund: oj, 15cm klackar (med nästan kåt röst) det låter ju riktigt snyggt. Jag: ööhhmm ja, jag blir lång ialf (lätt besvärad stämma) Kund: Ser att du har turkost nagellack.. Väldigt fint (mer intensiv kåt röst) Jag: eehhh ja, man lär försöka va lite kvinnlig trots blåställ (från lätt besvärad till besvärad stämma) Här sätter jag mig i bilen och kunden sätter sig på huk brevid fast utanför och stirrar på mina fötter. Kund: Har du plåster på fötterna (nu sitter han alltså bredvid mig och SPANAR IN mina fötter) Jag: ööhhmm eehh näää (hjälp) Kund: Din pojkvän måste ha gillat dig i dina klackar Jag: Ja! (Thank god 4 imaginary boyfriends) Jag kör runt bilen och han möter upp mig i bromshallen, jag stiger ur och är på väg in för att skriva ut protokoll när han säger: Och när har du tid för middag med mig? Min reaktion, efter att ha känt mig illa till mods och tänk, han MÅSTE driva med mig, blir att jag vänder mig mot honom och ASFLABBAR, jag skrattar honom rakt upp i ansiktet, tänker- kul skämt grabben! Så tänkte INTE han, han var seriös, och den pinsamma stunden som inträffade var bland det värsta jag varit med om. ALDRIG har det tagit så lång tid att få ut ett protokoll...... Jag vill tillägna detta inlägg till min snygga vän Nanette. This one is 4 you! XoXo