idahellstroms

Idag är det, den 16 juli, SEXTONDE juli, klockan är i detta nu 21.39 och termometern utanför mitt fönster visar 13,6 grader. Sextonde juli borde termometern stå på 22 grader och jag borde ligga i sängen och ha svårt att somna pga värmen, jag borde inte, fortfarande, ha mitt vintertäcke, bara ordet sommartäcke (som den äldre generationen har, vi yngre kör på den enklare varianten bara lakan) känns som ett hån. Likaså känns solglasögon, kvällsdopp (egentligen alla slags dopp), bikini, klänning, tofflor, glass och sena brännbollskvällar också som ett hån. Sommaren har, och fortsätter, "lysa" med sin frånvaro. Hade sommaren haft studiebidrag hade det blivit indraget pga för mycket frånvaro. Det är trist och deprimerande. Jag tycker även att det känns trist och deprimerande när jag ser, timme efter timme, nya uppdateringar från olika personer, på Facebook, att dom plockat svamp?! HALLÅ det är juli?! Skogen i juli ska vara så fnösktorr att det enda du kan hitta är torra grenar och eventuellt nåt ihoptorkat blåbär. Jag börjar givetvis fundera och undra vad det är som händer med vår jord, är det möjligt att våran sommar ska bestå av 5 soldagar och 98 regniga? Är det det här som är växthuseffekten? Har vi verkligen förstört jorden så mycket? Jag börjar tänka att jag ska sopsortera (nu lever jag med tanken att allt brinner vid rätt temperatur), att jag borde cykla mer och ställa bilen, jag borde köpa mer second hand, jag borde inte köpa så mycket mat som jag i slutändan slänger. Jag borde bli mer medveten och faktiskt ta tag i det. Förmodligen kommer jag, imorgon som vanligt, försova mig och behöva ta bilen, slänga allt i samma sopkorg, köpa färdig mat och fortsätta beklaga mig över vädret. Jag är för lat och oengagerad för att orka bry mig och mitt totala oengagemang , skyller jag givetvis, på det urusla vädret vi har.