När min bästa vän mår dåligt, är det mitt jobb att få henne på bättre humör, och när varken bra filmer eller god mat fungerar får man, i mitt fall, ge upp sin stolthet.
Och om man, under denna rätt förnedrande behandlingen, ifrågasätter det hon gör, får man inte bara onda ögat, utan även en kommentar, som gör att man, utan undantag, kan göra annat än svälja och acceptera...
Kommentaren "jag är deppig så jag får göra vad jag vill, okej?!"
Jag säger inte emot, och jag bjuder på det. För jag älskar henne, till månen och tillbaka och föralltid.
