Det finns hur många sociala medier som helst, så många att man nästan känner press på sig för att hinna med och framförallt hänga med.
Om någon idag säger att dom inte har facebook höjer man på ögonbrynet, inte facebook?! Hur är det möjligt.
Själv använder jag mig av facebook, givetvis, twitter, blogg, instagram och videofy me.
Det första jag gör på morgonen är att kolla dessa medier för att se om något hänt.
Men det sätter även lite press på en, man vill synas och höras och få respons på det man gör, korta punchlines används till twitter medans längre texter hamnar på bloggen, vill jag visa något lägger jag ut det på instagram och vill jag att folk ska veta vart jag är och vad jag gör checkar jag in på facebook.
Man hänger ut sig och blottar sitt liv, så pass mycket man vill. Min mamma brukar säga att det är obehagligt att alla kan se vad du gör och när du gjort det, och visst, men du väljer ju vilka som ska se det du gör och framförallt, du väljer själv vad du lägger upp på dina sidor.
Facebook är också ett YPPERLIGT ställe att ragga på, så om du, som jag, är singel, är detta ditt spana in killar mekka.
Det börjar med att man spanar in någons sida, kollar bilder (det är också här man blir sur när någon spärrat funktionen och bara låter sina vänner se bilderna), steg två är antingen att skicka ett meddelande alternativt skicka en vänförfrågan och sen är det igång.
Jag har en fin vän som heter Marcus som en gång sa att det är så kul att se vilka som blivit vänner med vilka på en söndag (detta gäller bara singlar) för då vet man vem som gått hem med vem.
Det finns alltså väldigt mycket positivt med sociala medier och jag skulle aldrig vilja vara utan. Men som med allt som är bra, finns där alltid en nackdel, och det enda jag kan tycka är lite trist är att man inte håller samma direkta kontakt med vänner, man ringer inte längre och frågar hur det är och vad som hänt, för det vet man redan, det står ju på facebook. Jag frågade mamma en gång varför hon inte ringt på länge – hon visste ju att allt va bra, hon hade ju läst min blogg.
Allt och alla är så lätt tillgängliga idag, man bokar inte upp sig och man håller inte tider för det är så lätt att bara skicka iväg ett sms och skriva ”jag blir en kvart sen”.
Dom enda breven som dimper ner i brevlådan är antingen räkningar eller från akademiska där det står att du fått klamydia.
Vart är alla mina kärleksbrev? Vart är mina kalas inbjudningar?
Men hur mycket jag än trånar efter att få ett långt, handskrivet, kärleksbrev hemskickat så skulle jag aldrig byta bort det vi har idag.
Men om du nu råkar vara lite intresserad av mig, och vill göra ett bra första intryck, skicka ett brev, eller om du ska ha kalas och tänker bjuda mig, skicka ett kort. Men om du inte orkar, så är det okej, det går lika bra med ett meddelande på facebook eller en eventinbjudan.
med detta sagt vill jag önska alla en trevlig fredag, för det tänker jag ha.