Nu vet jag inte, fore facts, om alla är som jag, men jag är rätt övertygad att majoriteten ialf tänker lika när det kommer till våra dagliga problem, att små skitgrejer (som absolut inte känns som skitgrejer när det händer) blir extremt förstorade och, i vissa fall, tillome kan förstöra en dag. Som tex en, EN, sur kund på jobbet kan förstöra hela dagen, hur en misslyckad frisyr eller en outfit som inte i verkligheten blev som i ditt huvud, kan förstöra en utgång.
Glaset på mobilen spricker och världen rasar samman.
Visaren på vågen visar 2 kg plus och du går in i en depression.
Jag kan fortsätta i evigheter men tror ni förstår..
Dessa små och egentligen obetydliga saker styr vårt liv, tills den dagen något som faktiskt på riktigt är hemskt sker.
Den dagen du, eller någon som står dig nära får ett besked att en person är sjuk, något allvarligt har hänt. Helt plötsligt struntar du i om din frisyr inte är rätt, skitsamma om magen är lite större än den borde. Allt du kan tänka på är det som hänt.
Man vill finnas där och stötta, visa att man bryr sig.
Jag kan ibland känna mig hjälplös på gränsen till frustrerad, inte när något händer mig, men när något händer dom jag älskar mest. För det är något jag inte kan påverka, jag kan finnas där och stötta, men jag kan inte ta bort det onda, jag kan inte få något ogjort, jag kan inte hela.
När sånt här händer, vänder det upp och ner på min tillvaro, jag blir nästan sur för att jag tidigare idag, som så många gånger förr, nästan brutit ihop för att jag försovit mig, blivit irriterad för att batteriet på mobilen tar slut så fort. För att jag argt grymtat när jag, för 150e gånger uppdaterar Facebook ock inget nytt har hänt.
Det är ju sjukt.
Min mamma brukar säga "inga nyheter är goda nyheter" och det är sant.
Idag fick en av dom jag älskar mest i hela världen ett dåligt besked. Jag önskar jag kunde bära smärtan du fick bära, jag önskar jag kunde gråta dina tårar, jag önskar att du aldrig mer ska få ett dåligt besked. För du är den finaste människan jag känner, och det enda du ska behöva bära är goda ting.
Du och jag = föralltid