Jag får ofta, väldigt ofta, för mig en massa idéer. Vissa är briljanta men dom flesta är sämre. Och när jag fått för mig nåt vill jag göra det direkt! Alltså verkligen på en gång, igår ringde min mina farmor upp mig och fråga om jag ville ha en korgstol (jag är även en såkallad samlare) när vi pratar ritar jag för mitt inre upp en oas på min balkong (som är typ 3kvm). Klart jag vill ha korgstolen! Hem fort, fort bort med mina utemöbler (som jag bara va tvungen att förra året åka och köpa en kvart innan butiken stängde) bort med krukorna som inte längre passar in i min påhittade (och omöjliga att uppnå) "nyabalkongoas". Sagt och gjort och helt plötsligt var det måndag! Jag åker direkt till farmor efter jobb och fiaskolöpning för att hämta denna fantastiska korgstol! Åker förbi mina föräldrar och stjäl (eftersom det tydligen blivit min nya grej) ett bord för att det gamla passar ju inte längre in (jag hör själv att det här aldrig kan sluta bra). Bökar in allt detta i min (läs mammas) lilla atos, efter en del fula ord och lagom mycket våld får jag in allt detta i bilen och tutar gladeligen hemåt. Camilla <3 hjälper mig bära upp allting och ungefär här stöter jag på problem.
Stolj*veln är för bred??!!! För min balkongdörrsöppning! KATASTROF! Min påhittade oas faller isär och mitt humör börjar tryta. Jag vrider och vänder, skriker och svär, våldar och bänder, ber (som jag gör när jag får problem fast jag inte tror på Gud). Tillslut, precis i rättan eftersom jag va 10 sekunder ifrån att sparka sönder stolen, på nåt obeskrivligt och magiskt vis får jag ut den!
Lyckan är obeskrivlig och min oas börjar ta form, min ego oas med plats för en, EN enda människa, har börjat tagit form.
Med den lyckan kryper jag ner i min säng, för att imorgon vakna pigg (har det någonsin hänt??) och fortsätta mitt äventyr!
Gonatt
