idahellstroms

Ibland så blir jag upprymd av mina känslor. Saker och ting får mer betydelse än andra. Jag tror jag oftast försöker ha som ett skyddande skal på mig som gör att jag blir kall, uppfattas som bitchig, men det är för jag egentligen är en mjukis. Jag orkar inte hantera alla känslor så då blir det lättare att stöta bort dom.
Men ibland träffar man fina människor som är immuna mot min vägg, människor som skakar om hela min värld och jag blir tagen av dom. Sen finns det människor som tar min energi, dom är som iglar som suger sig fast och bara kräver och vill ha.
Jag försöker tänka att vi alla är olika, att något som för mig är obetydligt är något stort för en annan, jag försöker verkligen men ibland får jag inte ihop det. Ibland kan jag inte förstå hur någon kan kasta bort vänskap för skit grejer, men hon kan inte förstå hur jag kan göra det jag gör eftersom det sårar henne.
Det är en jävla balansgång. Jag vill inte ha dramatik i mitt liv, jag vill ha kul, jag vill inte behöva tänka på vad jag gör, vem jag pratar, vad vi pratar om. Jag vill leva, jag vill må bra.

Jag vill att hon förlåter och går vidare.